Det hjälper lite, några minuter ljusare per dag är det som gör att man orkar kliva ur sängen. Andra saker som kan muntra upp en i denna gudsförgätna månad är till exempel att titta på tv. Jag har aldrig förstått den negativa klangen som det har hos många. Jag tror att det ligger kvar och skvalpar från en tid där alla problem med förslappade ungdomar, förstörda hjärnor, passivitet och allmänt moraliskt förfall tillskrevs tv-tittandet. Nu för tiden har ju hela den retoriken kidnappats av sociala medie-alarmisterna. Men det här var en avvikning från ämnet, det jag ville säga var att man kan återhämta sig, lära sig nya saker, skratta en stund eller för den delen gråta en stund när man kollar på tv. Det finns något för alla, nyheter, dokumentärer, serier, filmer. Jag lärde mig till exempel något helt nytt för några veckor sedan som jag nu tänkte kanske också kan intressera er.
Det känns nästan som en saga men år 2008 hittade ryska arkeologer ett litet, jag menar verkligen pyttelitet, benfragment som de tänkte kom från en människa. Eller rättare sagt, de tog för givet att det lilla, lilla benet kom från en Homo Sapiens eller Neandertalare. Men tji fick forskarna för det här fragmentet visade sig komma från en ny, helt okänd människogrupp. Ni kan ju bara föreställa er hur den nyheten slog ner som en bomb, alla ville veta mer, hitta mer och förstå mer. Det tog tio år att hitta något mer. Tio år! Helt plötsligt kändes några futtiga januariveckor som en dans på rosor, för här letades det i tio år utan minsta ledtråd om den nya, helt okända människan. Men idag vet man mer, Denisova-människan som hon kom att kallas hade väldigt stora tänder och gillade att hänga på höga höjder.
Det var alltså inte bara neandertalarna som vi slog våra påsar ihop med, vi fick även barn med Denisovanerna och deras gener, som var anpassade för ett liv på 3000 meters höjd, har i stor utsträckning förts vidare till dagens tibetaner. Ja alltså, ni vet, det här var verkligen intressant. Tänk vilken tur att vi har människor som är så nyfikna och envisa att de fortsätter att leta, forska, försöker förstå, mäter och räknar och lär oss nya saker. Enbart överlevnad har alltid varit otillräckligt för oss, så fort vi människor får en chans så skapar vi också nya saker, spelar teater, gör musik och upprättar gemenskap. Det är också en grej som jag genom förra årets bästa serie, eller för egen del, kanske en av de bästa serier jag någonsin sett, blev påmind om. Så jag vill verkligen rekommendera ”Station Eleven” på HBO för alla er som efter den här krönikan har tagit mig på orden om att tv-tittande är något som bör göras regelbundet.
Jag lägger här också till en obligatorisk disclaimer för att inte uppröra någon. Det är självklart helt ok att göra andra saker också. Jag vet att det finns folk som springer efter bollar, matchar färgen på sin inredning eller lär hundar roliga trick på sin fritid. Det går bra, jag tolererar er precis som ni är.
Men inget av det här som krönikan handlar om hade jag fått veta eller uppleva om jag inte råkat klicka på tv-kontrollen. Så jag säger det igen, tycker vi kan zappa lite mer eller använda tv-tittandet som en riktigt legitim ursäkt för att få slumra i soffan. Det kan vara både en överlevnadsstrategi och ett nöje. Snart är februari här!