"Allt var beige och smakade vedervÀrdigt"

Jag och min man var peppade. Vi hade sett 8-rÀttersmenyn pÄ Instagram och allt lÀt förtjusande. Jag bokade bord direkt. NÀr lördagen kom klÀdde vi upp oss och tog oss till restaurangen en bit utanför stan. Men varför var parkeringen sÄ tom? Och sÄg det inte orovÀckande mörkt ute inne i lokalen? Genom fönstret skymtade stolar uppstÀllda pÄ bord. NÄgonting var fruktansvÀrt fel.

Skribenten hade en av sina vÀrsta matupplevelser i New York.

Skribenten hade en av sina vÀrsta matupplevelser i New York.

Foto: LĂžvland, Marianne

Krönika2022-10-24 18:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Jag gick tillbaka i mailkorgen i mobilen och kollade bokningsbekrĂ€ftelsen igen. RidĂ„. Sittningen var igĂ„r. 

Fy tusan sĂ„ besviken jag blev. Men jag antar att en missad middag ocksĂ„ Ă€r en middag. Matminnen kan skapas oavsett vad man fĂ„r, eller inte fĂ„r. 

BĂ„de högt och lĂ„gt har stannat kvar hos mig. Som skrovmĂ„let en gĂ„ng per Ă„r, vid sĂ€songsavslutningen med fotbollslaget inne pĂ„ grillen i blĂ„ kiosken hemma i byn. Men ocksĂ„ hummersoppan med ljuvligt champagneskum pĂ„ OperakĂ€llaren, dĂ€r servitörerna liksom smög sig pĂ„ en och ljudlöst fyllde pĂ„ glasen. 

Nu vĂ€xer SkellefteĂ„s restaurangutbud, och för det Ă€r jag mycket glad. SĂ„ mĂ„nga fler fina matminnen vi kommer att fĂ„, Ă€ven pĂ„ hemmaplan. Dock, ju bĂ€ttre vi Ă€ter desto svĂ„rare blir det att separera ut de riktiga höjdpunkterna. DĂ„ Ă€r det kanske mer minnesvĂ€rt, och i alla fall i efterhand mer underhĂ„llande, med misslyckandena. Och dĂ„ menar jag inte de dĂ€r restaurangbesöken som man lĂ€mnar lite besviken och tĂ€nker att man hade kunnat laga samma sak hemma, fast lite bĂ€ttre. Eller alla de gĂ„nger man pliktskyldigt dricksar fast man helst skulle vilja straffa nĂ„n. 

Jag menar de dĂ€r gĂ„ngerna det gĂ„r fullstĂ€ndigt Ă„t skogen. 

För nÄgra Är sedan fyllde jag 40. Jag, min man, min tvillingbror och hans fru befann oss i New York. Födelsedagen började bra med klassisk diner-frukost, Whole Foods-picknick i Central park och ostron och champagne pÄ Lobster place. PÄ kvÀllen gick vi ut för att fira med en hÀrlig middag. Obegriplig nog hade vi inte bokat bord nÄnstans, vi tÀnkte liksom att det skulle finnas massor av stÀllen pÄ upper west side att bara slinka in pÄ. Det gjorde det inte. Till slut kom vi ÀndÄ till ett som hade plats: Cow girl. Namnet och den koncepttrogna inredningen borde vÀl ha avskrÀckt oss, men kanske var vi för trötta för att leta vidare. Den Southern comfort food som serverades hÀr skulle bli hur bra som helst. Jag bestÀllde fried chicken, mashed potatoes, gravy och creamed corn. Det hade kunnat vara gott. IstÀllet var allt... beige.

PÄ min tallrik dolde en trögflytande beige sÄs klumpar av okryddad beige mat. Makens mac and cheese var en sönderkokt beige sörja. Brorsans ribs var inte bara beige utan ocksÄ sÄ otroligt torra att vi nÀstan blev imponerade av det totala haveri som kocken uppvisade.

Allt smakade vedervĂ€rdigt. Men som konfliktrĂ€dda svenskar fanns det inte pĂ„ kartan att skicka tillbaka maten. IstĂ€llet sprang vi dĂ€rifrĂ„n med bara nĂ„gra tuggor tagna. 

NĂ€sta anhalt var tĂ„rta frĂ„n omtalade Magnolia bakery – ni som sett Sex and the City vet. Med varsin vit take away-kartong satte vi oss i en liten park intill och njöt. Inte. För Ă€ckligare tĂ„rtbitar fĂ„r man leta efter. Vi kastade det mesta i soptunnorna i parken, dĂ€r det redan lĂ„g drivor av likadana vita kartonger. 

40-Ärsmiddagen blev ett minne för livet, bara inte pÄ det sÀtt vi hade hoppats.

Senare letade jag upp Cow girl pÄ Tripadvisor, dÀr betygen var förvÄnansvÀrt goda. Hur var det möjligt? Jag ville varna alla, men att sjÀlv skriva en dÄlig recension? NÀ, kom igen. Det Àr ju otrevligt. Man vill ju inte sÄra nÄgons kÀnslor. Jag dricksade ju till och med, innan vi sprang.