Marcus Andersson: Livslång kärlek till komedi

Vi såg på den första halvan i tystnad, karlar bytte micken mellan varandra för att klargöra varför just dom tycker att kvinnor är svåra att ha och göra med eller tävla i att vara chockerande.

Krönikören skriver om djup och livslång kärlek till komedi.

Krönikören skriver om djup och livslång kärlek till komedi.

Foto: AP

Krönika2020-08-14 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag hade stämt träff med en kär vän för att gå på en Stand-up show och få en dos kultur.

När den sista personen till slut lämnade scenen efter att ha dragit ner byxorna. Tittade jag på min vän med en utmattad blick och sa, ”Det här är vad jag älskar mest i hela världen”

Skratt är den biologiska funktion jag lagt mest energi på att tvinga fram. Jag har varit förstoppad och jag har varit sömnlös men jag har alltid kunnat skratta åt eländet.

Tack vare skämt kan man avväpna obekväma atmosfärer, belysa problem och finta sig fram till snåriga tankar och känslor.

Jag älskar att få folk att skratta, och har det som den största prion efter att verka smart.

Betoningar, ordval och meningsbyggnader flätas samman för det slutgiltiga målet att få någons diafragma att skutta som en rosslig tvåtaktsmotor.

Standup som kulturform har samma ideologi som mig och det är därför det gör så ont att se hur destruktiv den kan vara. Istället för att vara en scen där vemsomhelst får göra vadsomhelst så blir det en scen där en aggressiv machokultur fått växa fram under klausulen ”man måste få skämta om allt”.

Ni har rätt, man måste få skämta om allt, men allt är inte roligt och du borde vara medveten om vad du skrattar åt. Det är inte för att kvinnor och andra grupper än vita män är tråkiga som gör att dom är underrepresenterade. Det är för att när Mia Skäringer eller Full Patte-gänget skämtar om hur det är att vara kvinna eller om störiga män så är det inte ”riktig komedi” då den inte är riktad till vår målgrupp.

Vi har alla dragit dåliga skämt men istället för att reflektera och ta en liten smäll på självkänslan så försvarar vi dom blint. Alltför den hedervärda kampen att få skämta om allt. Om vi så måste överrösta och skrämma bort dom med mer nyanserade vinklar.

Och helt ärligt, om ni bara vill säga sjuka saker utan att ha en rolig twist så finns det redan en etablerad scen för er, och den kallas dödsmetall eller könsrock.

Jag vet att jag låter bitter, men det kommer ifrån en djup och livslång kärlek till komedi. Jag vill inte tysta det jag tycker är dålig humor, och ett plumpt skämt gör en inte automatiskt till en dålig människa. Men jag vill ha bättre förutsättningar för mycket mer stand up, och då behöver vi mer variation och ett öppnare klimat.

För det här är vad jag älskar mest i hela världen.