Jag försöker med lite fler lampor, men det är inte förrän jag öppnar kylen jag förstår vad som hänt. Strömavbrott.
Jag är inte stolt över att den första tanken som rusade igenom mitt huvud var ”Typiskt, nu blir mina två, åttor inte kalla!” Sedan slår den riktiga paniken in. Hur utbrett är strömavbrottet och hur svårlöst kommer det att vara? Efter en snabb genomgång av mitt kylskåp och skafferi så inser jag att det får bli morötter och riskakor till middag och svält till frukost ifall det är långvarigt.
Mobilen har 17 procent batteritid kvar. Efter ett telefonsamtal till hyresvärden har den tickat ner på 16.
Dör min mobil så har jag ingen fungerande väckarklocka i huset och jag tror inte att jag kan vakna på egen maskin vid 06:00. Kanske får det bli att äta kaffebönor under natten så jag kan ta mig till jobbet. Då löser jag både sömnproblemet och svälten.
Mörkret som för fem minuter sen fick mig att dåsa av kliar nu över hela kroppen. Det finns inget att göra! Tänk att jag som JUST idag tänkte dammsuga, skriva min krönika och göra matlådor? Vilken fruktansvärd otur!
Sedan bestämmer jag mig för att göra något åt mörkret. Jag tänder lite stearinljus och i min ensamhet tackar jag min förra roomie som hade vett nog å köpa några. Det är lite mysigt ändå med strömavbrott. Det är stillsamt.
Tänk på pengarna jag sparar nu, hade man haft strömavbrott oftare skulle jag säkert kunna finansiera en utlandsresa med tiden.
Min hyresvärd ringer. Det är tydligen hela kvarteret som slagits ut så det är inte bara jag. Plötsligt känner jag en starkare gemenskap med grannskapet än någonsin. Vi sitter alla i samma båt.
När han lägger på har batteriet sjunkit till 14 procent. Gott! Det kan tömmas helt för min del. Jag är en överlevare. Vem behöver el? Det är bara ett gissel som hindrar oss ifrån att uppskatta det viktiga i livet. Lampor förstör vår naturliga dygnsrytm. Ett element går byta mot en filt.
Plötsligt börjar det surra runtom mig. Tystnaden invaderas av plastlådor som knäpper, koppartrådar som hettas upp. Jag sitter kvar under min filt, fortfarande lite blyg inför huset som vaknat upp igen.
Jag deltog aktivt i strömavbrottet ungefär en kvart och jag är faktiskt lite besviken att det redan är över.
Men de var i alla fall nog långt för en krönika.