Jag försöker hitta någon motivation och börjar tänka på Jan Guillou. ”Inspiration är för amatörer”.
Jaktsäsongen håller på att ta slut och jag hoppas den har gått bra för er alla. Jag själv har aldrig tagit jaktlicens och jag slutade att äta kött helt för fem år sen, det känns inte superaktuellt för mig just nu att lurpassa uppe i ett torn en frisk höstmorgon.
Däremot gillar jag att bara sitta att vänta på att tillfällen ska uppenbara sig för mig, så det finns ändå någonting som lockar, bara jag hade orkat stiga upp.
Jag en glad amatör i Jannes ögon och jagar inspiration. Jag sitter i timmar och bidar min tid framför ett tomt dokument i hopp om att någonting ska uppenbara sig, att en idé ska manifesteras i kalhygget innanför pannbenet.
Tyvärr så är det sällan några sällsamma jaktmarker jag sitter i så jag dricker mest kaffe och låtsas njuta av tystnaden.
Men tålamod är en dygd. Jag möter upp mitt kreativa jaktlag på kvällen och vi sammanfattar dagen.
Jaha, näe, jo, det är en stund kvar innan säsongen är över, jag ska nog hinna fälla nått.
Jag hade sikte på en riktigt bra idé om corona men jag trodde vi fyllt kvoten för i år.
Tiden går och man får höra om folk i andra skötselområden som blev färdiga första dan. Jag intalar mig att dom ogillar att jaga, att jag trivs att vara i den kreativa processen. Den härliga sista minuten-paniken.
Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag redan har fått mitt sagt, och att jag skulle kunna lägga skrivandet åt sidan och ägna mig åt någonting annat, något mer praktiskt. Men jag har alltid älskat gemenskapen som kommer med att vara en kulturmupp. Alla mina vänner är kreativa så jag stannar kvar. Jag får ta del av deras byten och snart ska väl jag också få lite inspiration som kommer min väg.
Skulle någon ifrågasätta varför jag håller på med kultur så blir jag förorättad, och förklarar att det inte är någonting som man gör bara för att det är kul, det är någonting som behöver göras.
Sen sätter mig framför datorn och hoppas att iallafall någon av oss blev övertygad.
Tiden rinner ut.
Jag påminns om det Jan Guillou sa, inspiration är för amatörer. Kanske jag har tänkt fel.
Jag har låst fast mig i att fundera på om jag verkligen skriver istället för att bara låta mig skriva.
Att jaga är inte bara att skjuta, det är att kliva in i skogen, det är att ta på sig den brandgula kepsen. Att skriva är inte att agera när inspirationen kommer.
Det är att vara där.