Det finns människor i södra delar av landet som av ren okunskap kallar Norra Sverige för ”tärande”. Många svenskar reser till exotiska turistmål flera gånger om året men har aldrig varit norr om Dalälven. Trots det har de en klar uppfattning om vår landsända. En bild som de förmodligen fått via filmer och serier som Jägarna och Pistvakt.
När våra industrisamhällen växte fram flyttade många till Norrland och lade, i kroppsarbetets verkliga betydelse, grunden till att ”Fattigsverige” utvecklades till ett av världens rikaste länder. Vinsterna från naturrikedomarna liksom våra välutbildade ungdomar flyttade söderut och den tack vi fick, förutom ”töntstämpeln”, var försämrad service och landets högsta kommunalskatter.
Nu är det många sörlänningar som förvånat lyfter på ögonbrynen då vår landsända hamnat i ett högljutt mediebrus. Precis som för mer än hundratjugo år sedan ser vi flyttlassen vända norrut, då det är här hos oss som de nya jobben växer fram.
Carl Bennet är industrimagnaten och före detta socialdemokraten som har formulerat fyra grundpelare som avgörande för ett framgångsrikt industrisamhälle. Enligt honom är det utbildning i kombination med forskning, välutbyggd infrastruktur, trivsam boendemiljö och ett rikt kulturliv som är de fyra nycklarna. Alla lika viktiga och inte utbytbara. Tappar du en så riskerar du att förlora alla!
Att Bennet ger kulturen samma betydelse som de övriga nycklarna är glädjande och manar till genomtänkta beslut hos dem som sitter på makten och plånboken. Om vi ska få människor att flytta norrut och på sikt se fördelarna med att stanna kvar, är utbudet av kultur i dess vidaste betydelse ett måste. Ordet förknippas ofta med vithåriga tanter i en teater- konst- eller konsertsalong, vilket också är en viktig del av uttrycket men långt ifrån hela sanningen. Kultur handlar också om våra seder, hur vi bor, våra religioner och våra ritualer, om idrott och odling och skapande i alla dess former. Med andra ord hur vi väljer att forma våra liv.
På nätet följer jag dagligen hur det som var min vackra barndomsmiljö i en bruksort norr om Polcirkeln, hus för hus, trasas sönder till något som i det närmast kan liknas vid en krigszon. Det första kapitlet i den nya historieboken, som berättar om ett uppfriskande miljardregn över vår del av Sverige, känns därför som ett försonande plåster på ett öppet sår.