Muren föll och Sovjetunionen blev Ryssland och med facit i hand blev det som det blev. Men där och då jublade människor och hade framtidstro och kände hopp. Kartan ritades om och samhällen förändrades från grunden och varje dag var en ny framgång för friheten.
Det var en tid utan internet, så informationen kom från morgontidningarna, kvällstidningarna, Rapport, Aktuellt och radions alla program. Det gick inte att googla, uppdatera en sida eller titta på händelser live via en skärm i handen och alla hade inte egna teorier kring världsläget.
Jag gick i högstadiet när muren föll och världen blev en annan. Jag hade en lärare, hej Bosse, som jag tyckte var den bäste och så tycker jag även idag. I sal 50 på Byskeskolan stod han framför oss och berättade med inlevelse och stort engagemang om det nya Europa som växte fram framför våra ögon.
Just då levde jag mitt i en historisk tid. Ofta blir händelser historia först när man kan titta på dem i backspegeln och reflektera, men ibland vet man att det som händer i nuet är stort och viktigt. Att muren föll och människor därmed föll i varandras armar efter åratal isär skrevs in i historieböckerna i samma stund som det skedde.
Idag är läget detsamma. Vi lever i en tid där staden som vi valt att bosätta oss i växer och tar mer plats nationellt och internationellt. Det byggs överallt och ingenting ser längre ut som vi har vant oss vid och det är bra, men ovant. Människor flyttar in och människor stannar kvar och staden växer medan vi ser på hur historia skapas mitt framför våra ögon.
I samma del av historieboken finns kapitlet om ett virus. Livet och världen förändrades under bara några månader och vi har numera vant oss vid pandemiska begrepp och en annan livsstil. Människor har dött och människor har gått itu, medan andra suttit stilla vid skärmar i vardagsrum och kök.
De är tio år, en del elva och jag står framför dem och berättar att nästa kapitel i historieboken är här och nu. En man har fått storhetsvansinne i öst och har skakat om en hel värld. Människor gömmer sig i tunnelbanan, flyr och kämpar. Sverige öppnar gränser och kriget finns på våra skärmar och i allas våra huvuden. Men utanför skolans fönster tar våren plats och frågan är om vi ens vågar bläddra framåt i boken.