Inget är längre som det en gång var.
Här om veckan var jag i huvudstaden och höll en workshop på temat att leda i förändring. Vi lever bokstavligen i ett tidevarv där förändringarna sker så snabbt att vår gamla stenåldershjärna måste gå på högvarv för att klura ut hur dygnets timmar ska räcka till och ironin är att våra stackars hjärnor i stället skulle behöva få klura på ingenting en liten stund. Vi översköljs med information dygnet runt, året runt och vi gör som vi alltid gjort, sorterar, etiketterar och tar till oss sådant som vi hör och ser och så skapar vi regler och sanningar om vår omvärld för att kunna navigera i den.
Det finns så mycket fantastiskt med alla de teknologiska landvinningar vi gjort under de senaste årtiondena, och ändå är det som att mänsklighetens förbannelse är att vi sällan lyckas hålla oss till måttlighet, finns det mer att hämta så ska vi hämta mer. Jag brukar på mina föreläsningar säga att det som händer när människor blir utmattade är att deras kroppar till slut får lov att göra det som människorna själva inte förmår, sätta stopp helt enkelt. ”En morgon gick det inte längre, jag kunde inte ta mig upp ur sängen” är en berättelse ur verkliga livet som jag har hört för många människor berätta för många gånger. Det är verkligen ett orimligt högt pris att betala.
Men vi har så svårt att navigera i en värld som aldrig någonsin står stilla. Förutom att vi måste hinna med hela livet, med allt vad det innebär, så vill vi inte riskera att missa något viktigt. Nyfikenhet har alltid varit vår drivkraft. Men när vi matas med information som, jag är ledsen att behöva säga det, till stora delar består av en hög med välmanikyrerad skit och tempot är så högt att vi aldrig riktigt hinner utvärdera vad för slags drömmar och visioner vi uppmuntras att eftersträva så är det väldigt lätt att hamna någonstans där vi egentligen aldrig ville vara, utan att vi ens förstår hur det gick till.
Kolla här, klicka på länken, titta vilka himla perfekta ögonbryn, klart att du ska vara med i gemenskapen, du måste bara konsumera lite mera. Oj titta här en ful tjej, nu köpte hon en ännu en grej och blev snygg, så himla härligt det går att lösa du kan känna dig trygg. Jag ber om ursäkt för de knapphändiga rimmen, men budskapen som vi matas med dygnet runt, året runt handlar om att förbättra, förändra, prestera, leverera, konsumera får oss så lätt att glömma.
Kanske finns det något annat, något viktigare, något mer värdefullt?
Även om jag älskar mycket av det som pågår i den digitala världen, kvickheten, det skrivna ordet, människor som inspirerar utan att sälja en grej så är min tid, liksom din, begränsad. När jag väljer att göra något med min tid väljer jag samtidigt bort något annat. Eftersom det finns andra saker jag vill hinna med innan jag dör så handlar det om att prioritera. Vad är viktigast just nu? Jag vet. Jag vill sitta vid en brasa i novembernatten, där gnistorna från elden söker sig uppåt mot den stjärnfyllda galaxen, se det magiska norrskenet dansa över himlavalvet och inse att oavsett vad samtiden försöker lära oss så är livet inte en konsumtionstävling där rikast, smalast och snyggast vinner till slut.
Sandra Lindström