Linda Olsson: ”Jag fängslas ofta av karaktärer”

Covidkarantän, inställda aktiviteter och jullovsledighet har inneburit möjlig serietittandesmaraton för makarna Olsson. I vanliga fall hinner vi oftast just och pass rasa ner i soffan då någon av oss kommer på att det är dags att hämta, skjutsa, lämna eller gå efter någon av arvingarna.

Krönikören skriver om att få mer tid att titta på tv.

Krönikören skriver om att få mer tid att titta på tv.

Foto: FREDRIK PERSSON / TT

Krönika2021-01-22 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den plötsliga hemmatiden har möjliggjort viss uppdatering på TV-fronten. Efter rekommendation från diverse bekanta och vänner var det således dags att stifta bekantskap med Beth Harmon, denna makalösa karaktär i Netflix-serien The Queen´s Gambit. Schack har aldrig intresserat mig. Det har, i mina ögon, varit för krångligt. För ointressant. Och för tidskrävande. När jag lärt mig var hästen får flyttas, så har jag redan glömt vad drottningens roll är och vad de där bönderna som bara står på rad gör har jag aldrig brytt mig om att förstå.

Akta dig! Du kommer att vilja köpa ett schackspel! Varnade väninnorna mig i en chattkonversation och jag fnissade inombords. Skulle inte tro det, va?

Jag vill inte köpa ett schackspel. Det var nämligen inte spelandet i sig som fångade mitt intresse. Däremot vill jag ha rött hår, jag vill knäppa händerna framför ansiktet, vända blicken mot taket och ha gudomligt vackra klänningar på mig.

Jag fängslas ofta och mycket av karaktärerna i serier. Jag kommer på mig själv att byta klädstil om än så bara för en dag. Efter Normala Människor på SVT ville jag ha lugg och stickade tröjor, efter Vår tid är nu, så drömde jag om feminina klänningar, klickeklackskor och formfönat hår och efter redan nämnda schackmadame så förflyttades jag till 60-talets USA och såg mig själv i vackra formsydda kappor.

Mina försök är tappra, men inte så långvariga. Luggen klipptes, men då mitt intresse för styling är nästintill obefintligt köptes hårnålar snabbt hem och den långa, tjusiga luggen sitter nu uppsatt i vanlig ordning. Det hänger glada secondhand-klänningar i min garderob, men på min kropp sitter träningstights, gympaskor och huvtröjor.

Men, till syvende och sist så får jag glädjas åt att det i alla fall är kläderna som lockar mig till förändring och inte de mindre hälsosamma sysselsättningarna karaktärerna ägnar sig åt.

Jag kanske inte kan upprätthålla en klassiskt feminin utstyrsel och jag kanske inte har lärt mig spela schack, men jag har i alla fall inte ägnat mig åt självbestraffning, knaprat små blå tabletter eller börjat röka. Och med tanke på det, så kanske det inte är så illa att mitt hår är ostylat eller att jag sitter på jobbet med tights och huvtröja.