Under min uppväxt fick jag stå ut med alla de varianter av tandställningar. Inledningsvis hade jag ett nackdrag bestående av två sammanlödda metallbågar som med hjälp av ett elastiskt band runt nacken syftade till att flytta mina tänder. Jag skulle ha nackdraget minst varje natt och eftersom jag absolut ville bli klar med eländet så fort som möjligt så hade jag åbäket på mig mer än lovlig tid. Resultatet blev bra, så bra att tandläkaren beslutade att jag var tvungen att ha det ännu längre tid, för att dra tillbaka tänderna åt andra hållet.
Efter att tänderna fått den position som eftersträvades var det dags för räls i både över och underkäke. Jag hade även gummiband i alla tänkbara färger kors och tvärs över tandraderna. Det var ett elände vid lunchtid, vill jag minnas. Gummibanden var tvungna att plockas bort så att maten kunde inmundigas och det var spott och slem över hela lunchbrickan.
Glädjen var stor den dagen rälsen plockades bort. Tänderna var så lena och jag lekte med tungan över dem. ”Så? Var det över nu då?”. Nejdå, nu var det dags för nattgommen. En ljusrosa gom med metallskena fick placeras över mina framtänder. Den skulle jag ha under ett antal år och det hade jag. Efter ett tag avslutade jag nattgomsproceduren, men gommen fick ligga kvar i en rosa burk från Tupperware.
Den ligger fortfarande där. Jag har inte använt den sedan jag var 16 år, men jag har inte hjärta att överge den. Jag har flyttat oräkneliga gånger och burken har fått följa med. Ibland överväger jag att slänga den, men beslutet landar alltid i att den får stå kvar på badrumshyllan.
Så kom då dagen då jag i ett ogenomtänkt ögonblick luftar detta inför mina kollegor på arbetsplatsen. Först blev det genomträngande tyst och sedan vibrerade hela luftrummet av kollegornas gapskratt. I den vildaste av fantasier var det tydligen helt otänkbart att någon skulle spara en gammal gom i 23 år. Och att jag dessutom övervägt att slänga den i omgångar, men inte klarat av det var av allt att döma mer än kollegorna kunde stå ut med.
Således fick jag i uppdrag att under nästkommande helg slänga burken. Och som jag velade. Jag tittade på burken, lyfte upp den, gläntade på locket för att ta en sista titt på min älskade gom, men jag klarade aldrig av att slänga den. Så den får stå kvar på obestämd tid. Vem vet när den kan komma till användning igen?