Linda Olsson: En pollenallergikers klagan

”Hur vet man att en person är pollenallergiker? Jo, de säger det hela tiden!” Detta citat har jag sett i olika sammanhang på sociala medier och vet ni: Jag är pollenallergiker och jag säger det hela tiden.

Krönikören skriver om eländet med pollenallergi.

Krönikören skriver om eländet med pollenallergi.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Krönika2020-06-05 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Orsaken är att det tar upp så otroligt mycket tid av mitt liv den här tiden varje år. 

När jag var liten hade jag inga pollenbesvär. Jag hade några märkliga eksem på låren som kliade och stökade, men med svidande kortisonkrämer så försvann de så småningom. 

Mina nysningar, kliande ögon och täta näsa kom senare. Det var nog inte förrän några år sedan som jag började uppleva dessa problem. Av någon anledning så sökte jag hjälp på hälsocentralen och gjorde ett allergitest, jag misstänker att det var för att jag ville bevisa att jag inte var kattallergiker men testet visade stora utslag på björkpollen, gräspollen och gråbo. Då hade jag inte upplevt några större bekymmer med detta förutom att jag blev lite trött på våren – men vilken lärare är inte trött på våren med betygssättningar och omdömesskrivning?

Så för fyra, fem år sedan startade eländet och det med råge! Vi var på familjesemester i Boden och besökte Western Farm. På en sådan tillställning finns det gräs i mängder, det var dessutom högsommar, blåsigt och bönderna runt om hade slagit hö. Barnen stojade runt och tyckte att det var fantastiskt. Jag tyckte tvärtom. Mina ögon höll bokstavligen på att trilla ur huvudet och jag såg ut som Dracula. Med ilsket röda ögon och tårvätska rinnande som vårfloder sökte jag hjälp igen och fick utskrivet kortisondroppar och efter den resan har det bara blivit värre för varje år.

Någonstans, någon gång läste jag att barn med pollenallergier oftast blir bättre med åren och en liten del av mig hoppas att barnen ska få det fort som tusan om det nu är sant. Missförstå mig rätt, jag vill helst inte att de ska få några allergier alls, men om de nu ska utstå kliande ögon så kan de få göra bort det i unga år för att sedan bli mindre påverkade. 

Javisst gör det ont när knoppar brister och visst gör det ont när ögonen svider, varför skulle annars pollenallergiker klaga år efter år. Visst vet jag att det finns de som har det värre på så många sätt, men när det är som värst klagar jag så det står härliga till. 

Nu väntar jag till tallarna släppt sitt gula mjöl och efter det skurar jag altanen, sätter mig med en kopp kaffe och njuter till gräset och gråbon bestämmer sig för att blomma. Och när gräset blommar och bönderna slår höet då kommer jag att klaga ännu lite mer.