”Äntligen höst och bärplockning, som jag längtat!”, skriver någon.
Någon annan fyller i med ”Åh, vad jag känner mig lycklig i bärskogen och så rik jag blir när frysen fylls av egenplockade bär!”.
Jag gillar inlägg efter inlägg och låtsas att jag är en i gänget.
Låtsas ja, för som jag önskar att jag älskade att plocka bär. Det vore väl fantastiskt ljuvligt att vilja dra på sig stövlar och ge sig ut i skog och mark för att hamstra hink efter hink för att sedan njutningsfullt rensa, paketera och fylla frysen med lokalt egenplockade bär. Gratis nöje, så att säga. Om det bara vore så att jag kunde se och känna nöjet med detta.
Jag är rädd för att gå vilse, jag är inte överdrivet förtjust i mygg och fuktiga fötter och dessutom är jag övertygad om att kramgoa ormar gömmer sig i var och varannan blåbärstuva. Jag föreställer mig att jag sitter där och handplockar solvarma bär och sedan pausar för att dricka mitt medhavda kaffe och att det i samma veva ringlar förbi en orm och skrämmer livet ur mig, så jag väljer bort bärplockeriet även detta år.
Maken och barnen är tack och lov av annan åsikt. Mina yngsta söner har ärvt någon slags hamstergen som gör att de gärna plockar bär och samlar på diverse attiraljer och jag klagar inte på detta. De plockar och jag rensar bekymmerslöst. För bär vill jag ha! Jag vill också hälla frysta blåbär på gröten och jag vill känna mig rik och hälsosam när jag mojsar ner vildhallon i en smaskig smoothie.
Missförstå mig rätt. Jag är en skog och naturgillande person. Jag vandrar och traskar gärna i skog och mark och jag skulle med glädje tillbringa långa sköna dagar i fjällmiljö och efter stigar, men jag vill inte sitta på huk med en hink med hjärtat i halsgropen för att ormen gömmer sig och med blodsuktande mygg i nacken. Jag vill vara i rörelse och med stadiga kliv skrämma ringlande djur på flykt. Det medhavda kaffet dricker jag gladeligen på en öppen plats med god sikt.
Så även denna höst låter jag över bärplockandet till de som vill och sedan rensar jag frenetiskt bären, paketerar, etiketterar och fyller frysen. Och när jag plockar fram de frysta blåbären och häller dem njutningsfullt över gröten så känner mig rik och hälsosam och gillar samtidigt ännu en hallonbild på Instagram med kommentaren bäroende.