Innan frukost hann jag rulla upp håret på stora hårrullar. Min syster hade visat mig exakt hur rullarna skulle sitta och de var konstfärdigt strukturerade för att forma håret åt olika håll.
Med sjal runt håret åkte jag sedan till min systers hus där hon satte upp håret i den finaste uppsättning mitt hår någonsin har haft. Det fästes en slöja under den stora hårknuten, några slingor fick hänga fritt och jag hade ett gnistrande diadem längst upp.
Förmiddagen fortsatte med sminkning och fotografering och det var varmt. Sommaren 2010 var en varm sommar, vår förstfödda var drygt två år och han var ljuvlig i en liten kostym som drogs upp över magen i tid och otid.
Strax före klockan 15.00 stod jag och väntade på min då blivande make i entrén till S:t Olovs kyrka. Toalettdörren var låst och jag hann bli nervös över att klockorna ringde och över att släkt, vänner, nära och kära satt och väntande innanför den stängda kyrkporten. Tidspessimisten och tidsoptimisten skulle strax tillsammans vandra längs altargången och för första gången kunna kalla varandra man och hustru.
Tio år har passerat. Tio år är inte mycket sett över ett helt liv, men under dessa tio år har det hunnit hända mycket. Tre barn till har fötts, totalt har vi nu tre söner och en dotter. Trädgården har byggts om och byggts om igen. Väggar har bytt färg, form och utsmyckningar och almanackan blir mer och mer ifylld för varje år.
Mannen jag väntade på vid kyrkporten har också förändrats. Han är skäggigare, hårigare, gråare och större. Hans grundvärderingar är de samma, men intressen och prioriteringar har skiftat.
Jag har också förändrats så klart, men de egna förändringarna är svårare att ta fäste på. Han är fortfarande tidoptimist och anpassningsbar till förändringar, jag är fortfarande tidspessimist, spontan men med kontrollbehov. Jag väljer att tänka att vi kompletterar varandra. När jag är svag får jag vara det, då tar han över och när det behövs så byter vi roller. Med fyra barn, snart alla i skolålder, med miljarder aktiviteter och intressen finns inte den tid jag skulle önska fanns över, men jag gissar att vi om tio år till är i en helt ny situation.
Idag är det 2020-07-17 och vi ska fira kärleken, David. Fjärilarna kanske inte dansar samba i min mage varje dag, men om det är någon jag vill att de ska dansa samba med, så är det du.