Min uppgift är att bromsa och släppa i ett lagom, långsamt tempo och maken berömmer mig för varje gång jag trycker ner och släpper pedalen. Jag är uttråkad och gäspar i kapp med bromspedalens pustande ljud, men jag gör tydligen ett utomordentligt fint jobb i alla fall och det känns ju bra.
Mitt intresse för bilar och bilars funktion är ungefär lika stort som äldste sonens intresse för att plocka i och ur diskmaskinen, det vill säga obefintligt. Bilen är ett nödvändigt ont transportmedel som bara ska fungera. Hur den fungerar kunde jag inte bry mig mindre om, men när den inte fungerar så rubbas alla mina cirklar.
Snöovädret i januari ställde till det för oss. Under fikarasten på jobbet satt jag och skröt över att jag minsann inte behövde känna oro över att ta mig hem då bilen i princip är en traktor som tar sig fram i alla väder och oväder, snökaos och snöslask. Ja, det är bara att ringa om det blir problem sa kollegorna innan jag skulle hem och jag vinkade glatt och sa att vi ju ses i morgon.
Men, det blev inte riktigt så. Bilen och jag var icke kompatibla och jag blev stillastående på personalparkeringen och högröd i ansiktet av ansträngning och genans fick jag snällt med mössa och snöskyffel i hand be om hjälp. Att det sedan inte var snön som var bekymret utan en fyrhjulsdrift som kastat in handduken passande nog i snökaoset gjorde inte dagen bättre. Kollegan fick fart på eländet och jag sprang efter som en Kronblomsfigur och vrålade att han skulle fortsätta köra bilen framåt. Hem tog jag mig med nöd och näppe och sedan blev den oftast fungerande bilen ståendes under en längre tid.
Jag kan ingenting om bilar. Jag har aldrig stått som ägare på en bil. Jag kan inte byta däck, jag tankar inte om jag slipper och jag har aldrig satt min fot på en besiktningsfirma.
Min inställning till livet är nog att jag kan lära mig det mesta om bara intresse och engagemang finns och jag har en brinnande tillförsikt till kunskap och lärande, men även jag har en gräns för när mitt ointresse tar överhand. Jag är dock övertygad om uppmuntran och strykning medhårs kan ha positiv inverkan på mitt ointresse, så jag fortsätter uttråkad glädje att trycka ner bromsen och släppa den i lagom takt så länge jag får beröm för min insats.