Linda Olsson: 2020 har varit året som ställdes in

När det kommer till planering och struktur i vardagen är jag av det analoga slaget.

Krönikören skriver om hoppet att fylla kalendern med spännande aktiviteter som inte ställs in.

Krönikören skriver om hoppet att fylla kalendern med spännande aktiviteter som inte ställs in.

Foto: Jessica Gow/TT

Krönika2020-11-20 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varje höst beställer jag en finfin enorm kalender i A4-storlek inför kommande år och jag lägger oftast ner ganska mycket tid att få kalendern precis som jag vill ha den.

Förra hösten hittade jag inte det motivet som jag letade efter. Jag brukar välja en framsida i gröna nyanser och gärna med blad och grönska i närbild, men just hösten 2019 fanns inte den framsidan som jag i mina drömmar letat efter, så det fick bli en grå nyans med text i stället. Texten lyder: ”It´s on. Time to make the magic happen 2020”.

Varje dag ser jag kalendern och den känns som ett hån, för inte är det mycket magi som hänt 2020 i alla fall. Dessutom är den i sanning ganska ful och jag har ångrat mitt val varje dag.

2020 har varit året som ställdes in. Förra julen fick vi den briljanta idéen att en av julklapparna till barnen var att de skulle få springa ett hinderlopp. Ett hinderlopp som givetvis blev inställt. Jag fick ett konsertbesök i födelsedagspresent. En konsert som också gick till spillo. Tre planerade CrossFit-tävlingar blev inte av och inplanerade och genomförda middagar med vänner och bekanta är lätträknade.

Min fula kalender är således inbokad och avbokad i sinne. Nu tar jag estetik på fullaste allvar, så inbokningarna har skrivits med suddbart bläck, men jag ser ju ändå skuggan av en härlig text som sedan suddats ut och försvunnit.

Det är som att jag omedvetet försökt få detta Covid-år att försvinna. På en skänk i vardagsrummet ligger en drös med tjusiga fotoböcker och överst ligger den sist beställda. Fotoboken ligger framme och på framsidan står det ”höst/vinter/vår 19/21”. När jag lade beställningen korrekturläste jag för slarvigt och 2020 försvann tydligen även i detta fall. Årets sommar ska också få hamna på skänken och jag får göra mitt bästa för att denna gång skriva en korrekt rubrik.

Igår var det dags igen. Jag satte mig tillrätta för att beställa nästa års kalender och även denna gång fick det bli ett annat omslag än jag egentligen ville ha. Min stora, analoga kalender 2021 kommer att prydas av en närbild av en slätstickad halsduk och vad det kommer att betyda har jag ingen aning om. Jag valde dock med omsorg en bild utan något klämkäckt citat och jag hoppas att jag inte kommer att fylla den med spännande aktiviteter som sedan kommer att suddas ut lika omgående. 2021 kanske inte året då det är ”time to make the magic happen” men det kanske inte blir året jag helst glömmer bort.