Efter två solsemestrar på raken var jag less på hettan, människor överallt samt dunkande musik runt varje hörn. Jag saknade lugnet, dagar med mindre aktiviteter och en sol som går ner lite snabbare.
Kära norrlänning som läser detta, sätt inte kaffet i halsen. Du läste rätt.
Vissa av oss trivs i mörker, kortare dagar och en lugnare atmosfär. Livet saktar ner runt hösten och vi som knappt har energi kvar efter en sommar av sociala sammankomster låser in oss i huset med ett leende. Du finner nog detta kontroversiellt eller så håller du med helt och hållet.
Låt mig måla upp bilden för dig.
Doftljus i fönstret, en varm kopp te och en ny bok i handen vars blad luktar som bara en ny bok kan. En långsam promenad längs älven i höstkylan för att sedan varva ner i ett bubbelfyllt badkar med ett glas vin.
Häromdagen spenderade jag en hel kväll på att rensa igenom mina kläder. Hela fem kartonger av sommarkläder lades undan. Istället hänger nu stickade tröjor och varma kappor i garderoben.
Jag lyssnade på fem podcasts i raken medan mina vänner var ute och åt middag tillsammans. Det här med tidigare mörker hjälper det så kallade ‘fear-of-missing-out’-syndromet. Det är en tid för reflektering samt en tid vi bör samla på oss så mycket energi som möjligt - innan juletiden kickar in och därmed all stress som den tiden innebär.
Det är också en tid för mindre kroppshets. Visst är det viktigt att hålla sig hälsosam, men efter tre veckor i bikini med en ilande kropsnoja utomlands så vill jag inget annat än att slänga på mig rymliga mjukiskläder och äta kakor. På helgen lever jag i en pyjamas inlindad i en filt och vilar nästan lika mycket som min gravida katt.
Sent i oktober anländer fler små tassar och ‘crazy-cat-lady’-skämtet mina vänner gillar att reta mig med blir helt plötsligt lite mindre av ett skämt. Det är okej att använda den här tiden för dig själv. Det är okej att vara anti-social.
Det är helt enkelt så vi introverta laddar batteriet efter en händelserik sommar. Låt inte produktivitets-hypen stjäla vilan du förtjänar. Det dröjer inte länge förrän vi sitter där på firmafesten i December med Anna skrikandes i vårat öra, Göran med sina osmakliga skämt och Ylva gråtandes i ett hörn efter ett glas för mycket. Så lev i nuet, det här är din tid.