”Käre Putin Ditt beslut att invadera Ukraina är inte bara inhumant, utan har också den sämsta tajming man kan tänka sig. Världen hade behövt lite lugn och ro nu. Det har varit rätt stressat med domedagsprofetior runt pandemin och vi hade alla hoppats på att få slappna av nu och njuta av sommaren.”
Mvh/ Jonas
De sista åren har det känts som att det händer mer kassa saker i världen än någonsin. Hotet känns runt hörnet, oavsett vad det är. Antingen är det infekterade politiska debatter. Förortsproblem maktkamper, könsfrågor eller ekonomisk osäkerhet. Eller krig. Eller restriktioner. Känslan är att jag står med fötterna i det och att det är viktigt vad jag ger för respons. Kanske en uppdatering på facebook, gärna i affekt, ändå kan göra skillnad? Startar en folkrörelse? Hm, nja.
Vad är det som gör att sådant jag aldrig ser med egna ögon ändå känns så nära inpå, till skillnad från förr? Går verkligen världen så åt h-vete som magtrakten påstår? Jag måste hitta frid, lugn och ro inombords.
Jag sätter mig vid datorn och går genom händelser på jordklotet under min livstid. Krig på Balkanhalvön under halva nittio-talet, Ja, just det, det hade jag glömt. Folkmordet i Rwanda. Israel-Palestina, en återkommande klassiker tillsammans med alla fyrverkerier av missiler i mellanöstern som skickats runt de senaste trettio åren. Svininfluensan. Ekonomiska kraschen 2008.
Jag hittar ett klipp med vår käre, berömde och numera tyvärr avlidne professor Hans Rosling där han berättar att våldet sista tio åren har minskat. Va? Det är inte det mina känslor säger.
Jo, det har hänt en hel del dåliga grejer förr i världen utan att det gått in i märg och ben. Så om känslan är en annan, vad är det då? Och hur hittar jag tillbaka till lugnet inför det jag ändå inte kan påverka? Under tiden jag funderar sveper jag genom en massa nyheter som min webbläsare så vänligt sammanfattar åt mig, trettio stycken kontakter på sociala medier, ett antal mejl som behöver svar snart, gärna nu, helst alldeles nyss.
Och kanske har jag svaret: det händer inte värre grejer idag. Det är bara att jag får dem i ansiktet. Av eget val, av datorer och smartphones, av ett samhälle som behandlar information som att det är guld alla borde söka, oavsett vad det är för information.
Dags att stänga av datorn och njuta av lugnet.