I skrivande stund arbetar jag som behandlare på en vuxenenhet på en stadsdelsförvaltning i en förort till Stockholm.
Jag har tidigare arbetat 12 år inom tvångsvård av missbrukare på ett LVM-hem för kvinnor. Ett arbete som lärt mig så mycket om hur människan fungerar och hur beroendesjukdom fungerar.
Med beroendesjukdomen följer en högröstad inre kritiker, stundtals navigering utan kompass på ett stormande hav och en ständig kamp mot belöningssystemet som sätts ur spel av drogerna på olika sätt.
Under många år har jag i mitt tidigare arbete, mött kvinnor som med alkohol och andra droger försökt stänga av och fly från känslor, tankar och trauman. Andra har med drogernas hjälp försökt nå en annan sinnesstämning, för att kunna närma sig andra människor med drogerna som redskap.
Jag önskar så att min yrkeskategori och kunskap inte skulle behövas.
Konsekvenserna av ett liv med beroende av olika droger landar många gånger i utanförskap, förlorade barn, kraschade relationer, arbetslöshet, kriminalitet, hemlöshet, somatisk och psykisk sjukdom och en kamp för överlevnad.
De kvinnor jag har mött genom mitt arbete inom tvångsvården är kvinnor med krigarhjärtan och som många gånger fört en kamp mot beroendesjukdomen i åratal. I mitt nuvarande arbete möter jag kvinnor och män från 18 år och uppåt som för samma kamp. Jag bär deras historier nära hjärtat och de lär mig vad mod, styrka och motivation handlar om. Och viktigast av allt, att beroendesjukdomen kan man tillfriskna ifrån och få ett gott liv.
I mitt arbete är jag en medmänniska som i min yrkesroll går bredvid under en turbulent period i deras liv. De sitter var och en på sin historia. De känner sig själva allra bäst och tillsammans så närmar vi oss det som smärtar och försöker hitta en ny riktning.
Samsjuklighet är vanligt. Många som jag mött i mitt arbete har utöver sin beroendesjukdom en psykiatrisk diagnos i form av emotionell instabil personlighetsstörning, ADHD, ADD, schizofreni eller bipolär sjukdom.
Samsjuklighet kräver samsyn och samsynk av socialtjänst, psykiatri, vårdinrättningar för somatisk vård, SiS och boenden som erbjuds för personer med beroendeproblematik.
Utan samsynk och samsyn så uppstår glapp i vårdkedjan där beroendesjukdomen tränger sig på, höjer rösten och spelar korten.
Jag har under mitt yrkesverksamma liv inom beroendevården känt att jag kan göra skillnad för individen. Vi behöver göra skillnad i en stark hållbar kedja och i samverkan.
Min yrkesgrupp och kompetens behövs i en symbios med ovanstående aktörer.
Bakom varje människa med beroende av alkohol, heroin, amfetamin eller någon av alla de droger som just nu florerar i vårt samhälle, finns en människa. En syster, bror, förälder, vän, partner eller ett barn.
En människa med en historia, vissa med trauman som behöver bearbetas och med tankar, känslor, längtan, drömmar och en önskan om att få älska och att älskas. Samt en önskan om att få leva ett drogfritt liv.
Så länge min kunskap behövs kommer jag att strida för varje enskild individs väg till ett nyktert och drogfritt liv.
Jag kommer att se varje människa precis här och nu och tillvarata deras egen kompetens för en väg till förändring. En väg till förändring som gynnar individen i synnerhet och i slutänden även gynnar anhöriga och hela samhället.