"Jag var en på många sätt kraftfull ung människa, ett mycket fint uttryck för fruktansvärt jobbig."
Hållbarhet är ett av mina absoluta favoritord och har varit temat för så många av mina tankar, texter och samtal genom åren. För är inte det svaret på meningen med livet så som vi känner det här? Att hitta ett sätt att leva i harmoni med det inre, det yttre och allt däremellan. Att leva hållbart så att man själv mår bra, att omgivningen far väl av ens handlingar och att framtiden för våra efterlevande görs god genom att vi är rädda om de resurser vi har.
Just i det program som presenterats för Skellefteå kommun under vecka 38 är jag mest nyfiken på föreläsningen om hållbart mode av vår norrländska instagramgudinna Hållbara Sara. För mig som gillat second hand sedan tidiga tonåren och utstått både spott och spe för denna min fäbless för begagnat är det en triumfens dag. Kronan på det kommunala hållbarhetsverket är en föreläsning om hur viktigt och rätt det är att i så stor utsträckning som möjligt handla just begagnat. För det är det.
Jag var en på många sätt kraftfull ung människa, ett mycket fint uttryck för fruktansvärt jobbig. Många människor borde egentligen så här i efterhand dekoreras med kommunens finaste utmärkelser av slaget ”Tapperhet i strid” med tanke på hur deras dagar såg ut i mitt sällskap. Den finaste utmärkelsen ska dock tilldelas den lärarinnan i textilslöjd som förmodligen driven till sin yttersta gräns en dag talade om att jag fick göra EXAKT precis vad jag ville bara jag slutade ifrågasätta allt som skulle göras. ”Har du till exempel prövat sy om saker eller skapa nya saker av något gammalt?” Resten är historia och mitt betyg i ämnet steg rejält när jag fick skapa och sy fritt av alla möjliga gamla plagg jag släpade med mig hemifrån. Jag är osäker på om detta alls ingick i någon slags kursplan men det gissar jag att den trötta lärarinnan faktiskt gav blanka fan i. Jag var kreativ, lycklig och lätthanterlig. Det var också oerhört roligt att reta upp folk genom att ha på sig de här vilda kreationerna förutom det jag också köpte på second hand.
Med åren sjönk mitt intresse för att reta gallfeber på folk med hjälp av textilier men intresset för begagnade kläder, återbruk och hållbarhet har bestått. Att vilja uttrycka vem man är med hjälp av kläder är lika naturligt för människan som för en stilig fågelherre att puffa upp sin fjäderdräkt och spatsera fram och tillbaka för att visa upp sig. Men till skillnad från Herr Fågel så kan vi återskapa oss själva minst sex gånger om året när affärerna byter kollektioner och talar om för oss att nu är det dags att hänga på här om vi vill vara säkra på att vara rätt. Men rätt är vi alltid oavsett antalet moderiktiga kläder i garderoben och vilken inredning vi har. Däremot om vi tycker det är roligt med förändring så kan man självklart hänga med på det. Förslagsvis med begagnade varianter av det som antyds som helst livsnödvändigt.
Jag är inte en bättre människa än någon annan. Jag pendlar dagligen ganska långt med min dieselbil. Samåker gör jag inte heller. Jag har inga solceller på taket och kan bli på riktigt grinigt humör när jag tänker på all sopsortering vi förväntas ägna oss åt. Har du aldrig någonsin i hela ditt liv prövat äga begagnat är jag på intet vis överlägsen dig i något avseende. Jag gör bara ett aktivt val att i så stor utsträckning jag kan köpa begagnade grejer och kläder till både mig själv och familjen. Det innebär att i alla fall en liten del av lite de för många sakerna som finns i världen stannar upp ytterligare en stund innan de blir avfall och förbränns. Det känns mer hållbart för mig än att låta bli.