Julen har alltid varit en högtid av blandade känslor. Men i vuxen ålder har jag landat i att julen kommer varje år oavsett man vill eller inte och att den går att modellera till det egna formatet. Det som är tradition i ett hushåll behöver inte vara det i en annat. Julafton går av stapeln oavsett. Det enda jag önskar är att julen får vara barnens högtid och en stund av stillhet.
Mina barndoms jular svämmade över av mat, bakverk och tomteprydnader i varje liten vrå. I vuxen ålder har jag en hatkärlek till julen. Inte helt enkel att förhålla sig till.
Det börjar redan i november då adventskalendrar för en mindre förmögenhet står på önskelistan. I år hade jag tur och knep alla i en kampanj. Sedan anser jag personligen att det är väl mycket av en hype runt kalendrar som urholkar decemberkassan. I de fint paketerade kalendrarna ryms serum och dagkrämer i sådana mikroskopiska förpackningar, att jag tror att det är produkter till en vägglus skönhetsritual som jag köpt.
Med fyra döttrar i åldrarna 11 till 19, så vet jag med mig att det inte lönar sig att köpa julklappar utan att ha extremt utförliga önskelistor med länkar till berörda hemsidor som stöd. Ändå står jag där på julaftonsmorgon och våndas över om jag köpt rätt julklappar. Samtidigt skaver ett obehag över att jag dragits med i den materialistiska svallvågen som rullat över riket.
I Sigtuna så rivstartar julen med den traditionsenliga julmarknaden som pågår under fyra söndagar. Då vallfärdar folk till Sveriges äldsta stad och jag drabbas av social fobi. När bilköerna ringlar i en oändlighet så åker jag i motsatt riktning. Idag är det den sista och jag jublar tyst för mig själv.
Tack och lov slipper jag julhetsen på sociala medier eftersom jag lyckats hålla mig från att hänga där och börjat skönja vinsten av att inte kastas in i alla andras vardagsrum och friheten i att inte bjuda andra till mitt.
Jag är inte den som pyntar hemmet med tomtar och julkulor i överflöd. Det enda som är återkommande är granen. I år har jag inhandlat glasfåglar på Almqvists antik i Burträsk att pryda granen med. Dessa kommer att få sitta kvar i någon av mina större gröna växter under resten av året.
Som en avslutning på den krönika som är lite skavig inför julen så vill jag slå ett slag för den bästa högtiden alla kategorier, enligt mig: Midsommar.
Midsommar är ljusets, hoppets och den stundande värmens helg. De ljusa nätternas tid är förknippat med Västerbotten, hemmamarkerna och Bottenviken.
Midsommar innebär lägre ställda krav. Inga gåvor. God mat men inga strikta regler om vad som ska stå på bordet. I alla fall inte hos mig.
Blommor, bastubad och kalla bad i havet.
Jag är mer av en midsommarmänniska och lite mindre av en julfirande sådan.
2022 har varit ett år av prövningar och smärta på många sätt. För mig personligen och för världen i stort. Med en värld som skakats av krig, umbäranden, våld och ekonomiska kriser så känns julstress, konsumtionshysteri och uppskruvade förväntningar som en knappt nämnbar parentes.
Till alla er som älskar julen vill jag säga njut av den tid som är nu och till er som likt mig har svårt för julen så vill jag påminna er om att det kommer en vårvinter med blia och en försommar med blommor under kudden.
Slutligen ett stort tack till er som läst mina krönikor. Utan läsare är det skrivna ordet osynligt.