Min klänning känns lite stor efter McDonalds och KFC:s långa frånvaro, jag har nästintill glömt hur man gör en vinge med eyelinern och ångesten börjar sakta kicka in när jag inser hur många människor jag ska träffa ikväll.
Efter nästan fyra månader av karantän samt antisociala aktiviteter känns det otroligt konstigt att le, prata och skratta runt människor igen.
Min syster hemma i Sverige försöker lugna mig över Skype och hjälper mig virtuellt med att välja en annan outfit.
När jag kliver ut ur dörren känns atmosfären väldigt annorlunda, men samtidigt väldigt familjär. Londons invånare är uppklädda, skrattar och dricker öppet på gatorna medan de promenerar till restauranger och krogar. Ett tydligt avstånd hålls mellan alla grupper och många bär fortfarande ansiktsmasker.
Det roar mig lite hur många som bär färgglada och designermönstrade masker. De kommer att förbli obligatoriska i många sammanhang, såsom på tunnelbanan och alla bussar – så varför inte göra det bästa av situationen?
Jag ser två poliser gå runt i parken för att se till att alla sitter på rimligt avstånd från varandra. Väl framme vid baren beställer jag direkt och barmannen ser både glad och stressad ut. Jag ser mig om och analyserar grupperna runtomkring mig. Alla är så förväntansfulla för kvällen de associerar med frihet. Så ironiskt att det officiella slutet på "lockdown" skulle ske på USA:s självständighetsdag. Vi sätter oss utomhus då vädret fortfarande levererar.
En medelålderskvinna hostar till några bord bortanför och trots att cigaretten i hennes hand förklarar det hela så får hon mer än ett par misstänksamma blickar kastade åt hennes håll. Är det så här det kommer vara från och med nu? Är vi syndabockar så snabbt vi hostar eller nyser till?
Ja, allt känns familjärt men ändå har något förändrats drastiskt. Britterna har alltid varit väldigt artiga och ber ständigt om ursäkt ifall de råkar gå in i dig men nu ber de om ursäkt som om de råkat armbåga dig i revbenen, eller spridit viruset via arm mot arm. Vi går alla lite på äggskal. Hur skulle vi inte kunna göra det med vetskapen om det hela befolkningen uppoffrat de senaste månaderna?
Men vi alla ler ändå ikväll. Det värsta är ju förhoppningsvis över.