Jag följde hypnotiserat rimmen om kärleksgudinnans obesvarade kärlek och hennes konstanta försök till att förföra en häpnadsväckande vacker man vid namn Adonis. Biblioteket var min fristad, ett ställe jag ofta flydde till för att slippa socialfobi och tjatter. Mellan hyllor och doften av böcker, i en total obligatorisk tystnad, fann jag ro och glädje.
Där analyserade jag alla mina hjältars livsverk och skrev ner mina favoritcitat samt sensmoraler. Tio år senare sitter jag halvsovandes i en bil utanför ett slott i Birmingham, England. Min vän påpekar att vi inte är långt ifrån en liten stad vid namn Stratford-upon-Avon. Denna bemärkelse får mig genast att slå upp ögonen stort. ”Vi måste dit”, säger jag utan någon närmare förklaring medan jag slår upp Shakespeares hemadress i våran GPS. Tjugo minuter senare befinner vi oss på en stor parkering i Stratford.
Efter alla biografier jag har läst om Shakespeare så känns det helt surrealistsikt att stå i den mysiga staden där han började skriva en del av vad vi nu anser vara de största klassikerna inom brittisk poesi och litteratur. Jag trampar sakta längs Svansjön och konstaterar snabbt för mig själv att jag aldrig sett så många svanar i hela mitt liv. De simmar majestätiskt fram och tillbaka medan live-band spelar lugn musik som ekar i den tysta staden.
Jag andas in vårluften och passerar körsbärsträd i full blom. Jag fortsätter mötas av olika dofter längs den ojämna kullerstensvägen. Fudge-godis, nybryggt kaffe och sist men inte minst Fish & Chips. Bland mer moderna hus står ett udda sextonhundratalshus byggt utav timmerträd.
Jag ställer mig på andra sidan gatan och ser framför mig en ung William Shakespeare springandes ut ur dörren. Mellan dessa väggar föddes han. Mellan dessa väggar lärde han sig att gå och prata. Kanske han till och med kom på sitt första rim här. Runtom hans hus befinner sig souvenirbutiker, bibliotek, teatrar samt museum i hans namn. Tänk om han hade vetat hur mycket alla hans texter skulle påverka världens syn på kultur men framförallt på kärlek. Jag tar ett par steg närmare så jag står precis utanför huvuddörren. Min passion för skrivandet och poesi i överlag magniferades stort av framförallt Jane Austen och William Shakespeares verk och visst är det poetiskt att en dag helt slumpmässigt finna sig själv på den exakta platsen där allt började.