Jag har endast gått på tre bröllop under min 27-åriga livstid. Ett som sextonåring, vilket var ett svenskt bröllop mellan min morbor Niklas och hans fru Malin utanför Piteå. Mitt andra bröllop var ett engelskt vinterbröllop i Winchester, England, mellan två kollegor och sist men inte minst – ett storslaget Irländskt bröllop mellan en irländsk man och en kvinna från Texas, USA.
Här sitter jag nu igen, skrollandes på mobilen och söker febrilt efter en klänning att bära till mitt nästa bröllop. Gåvor skall inköpas och hotellnätter skall bokas. För varje bröllop känns det som att jag borde ha mer koll på vad jag vill göra med min egen framtid men istället har det haft en total moteffekt.
Under det irländska bröllopet tittade jag mycket på brudens ansikte. Jag försökte förstå om hon faktiskt var glad på sin egen bröllopsdag, men ofta såg hon otroligt stressad och nedlåten ut. Varje gång det såg ut som att hon började unna sig själv lite kul så skrek fotografen efter henne. ”Vi måste ner till vattnet nu, ljuset är perfekt!” Brudtärnorna lämnade ifrån sig sina vinglas, höll upp brudens klänning och hjälpte henne sedan ner för de långa trapporna mot vattnet – i en total iskyla. ”Bilderna kommer vara värt det”, hörde jag brudens mamma säga med ett nervöst skratt.
Inte många timmar senare stod jag vid baren där en främmande man med ölstinkande andedräkt frågade om han kan kunde köpa mig en drink. ”Servera honom inget mer!” skrek hans kompis från andra sidan rummet. Det dröjde inte länge förrän två vänner hjälpte den främmande mannen till sitt rum på hotellet. Jag såg mig omkring i det vackra slottet som måste ha kostat en förmögenhet att hyra.
Byggnaden är sagolik, så varför kändes det hela som en cirkus? ”Snart är det din tur”, sa en av mina vänner och jag kastade genast en blick tillbaka på bruden som satt stilla på en stol då hennes klänning var alldeles för lång för att röra sig i. Det hela satte en bröllopsskräck i mig, tills jag mindes bruden från Winchester-bröllopet istället. En brud som lät sig själv bli full på sin stora dag. Inne på tjejtoaletten spillde hon rött vin över sin klänning. Vi var alla beredda på ett skrik som inte kom. ”Äsch”, sa hon. ”Vi går och dansar”. Jag vet inte vilket typ av bröllop jag vill ha, men jag vet definitivt nu vilken brud jag vill vara.