Första arbetsveckan på det nya året har kört i gång med buller och bång. Det är möten som ska genomföras, texter som ska redigeras och logistik som ska lösas. Visioner och målsättningar som ska konkretiseras. Nytt år, nya tag helt enkelt.
Jag är, som säkert många av er vet, egenföretagare sedan några år tillbaka. Att vara sin egen arbetsgivare är på många sätt en nyttig realitycheck. Om jag klagar på orimliga arbetsförhållanden är det ganska givet vem som bär ansvaret för att skapa mer rimliga arbetsförhållanden. Det blir också uppenbart vilken meningslös evighetsloop det är att sitta gnälla på sin chef eller snacka skit om kollegor bakom ryggen på dem, när det är jag som ensam sitter i förarsätet och bestämmer både riktning och fart. Jag känner mig förstås både delaktig och inkluderad i alla beslut som tas och jag kan inte gärna skylla företagets jargong, kultur och bemötande på att ”det sitter i väggarna”. Jag vet att företagande vare sig är önskvärt eller möjligt för alla, men tänker att det skulle vara nyttigt för många anställda att få chansen att pröva hur det är att vara fullt ansvarig för allt som görs, och inte görs, och hur konsekvenserna av ens eget agerande då blir så konkreta att man omöjligt kan säga saker som ”det förstod jag inte.”
Men egentligen så behöver vi inte tvinga någon att vara sin egen chef, för det är fullt möjligt att skapa arbetsplatser där alla känner sig delaktiga och tar sitt ansvar ändå. Tyvärr tror många att det är krångligt, för att inte säga omöjligt, att genomföra organisations- och beteendeförändringar trots att vi människor är helt unika just när det gäller att kunna anpassa oss.
Kunskapen om hur vi skapar organisationer och grupper som tänker mer på laget än jaget finns redan, vi behöver inte uppfinna hjulet, däremot så skulle många arbetsplatser behöva omsätta den kunskapen i praktiken. Nationalekonomen och nobelpristagaren Elinor Ostrom har, som ett exempel, på ett enkelt och användbart sätt visat de principer som motverkar att människor i grupper bara tänker på sin egen vinning. Det handlar om sådant som att få mötas och sätta upp gemensamma mål, fördela roller och ansvar och kunna hitta konstruktiva sätt att lösa de konflikter som uppstår längs vägen. Människor är bra på att klura ut saker, tänka och problemlösa, men framför allt har vi också förmågan att samarbeta om vi bara ges rätt förutsättningar.
Ett av mina mål för 2023 är att fortsätta hjälpa både mig själv och andra arbetsgivare mer om hur vi kan skapa de förutsättningarna för så många som möjligt. Vi är alla värda ett långsiktigt och socialt hållbart arbetsliv. Dessutom har jag under förra året jobbat med ett åtagande som nu i dagarna ska till tryckeriet, min första bok. Jag har med blod, svett och tårar, skrivit en liten guide kring hur vi gemensamt kan skapa förutsättningarna för en mer jämställd vardag. Jobbet med boken har om jag ska vara ärlig gjort att jag stundtals tvivlat på chefens vett, hur tänkte denna människa egentligen? Jag har fört dialoger (monologer) mitt i natten där frågorna har varit fler än svaren och chefen lönlöst försökt få mig att sova i stället för att fortsätta älta hur hon tänkte när hon bestämde sig för att skriva en bok.
Hur som helst, oavsett vart du befinner dig, på en arbetsplats, i ditt hem eller någon annanstans. Glöm inte att ställa dig frågan om du trivs där du är just nu. Livet är nämligen på tok för kort, och dyrbart, för att du inte ska göra allt som står i din makt att påverka det.