Äldste sonen lever och andas fotboll. Ett brutet ben under försommaren satte stopp för halva fotbollssäsongen och sorgen var enorm. När kompisarna lirade boll dygnet runt så var stämningen hemmavid nattsvart och även om gipset försvann förvånansvärt fort så satt stelbentheten i en bra bit in på hösten. I takt med att det stela benet mjukade upp, mjukades även stämningen upp och tack och lov för det.
Jag kan ingenting om fotboll. Ingenting alls. Tio vuxna personer löper runt på en grön yta och försöker idogt peta in bollen i mål där den elfte personen gör sitt bästa för att stoppa bollen. Ungefär där slutar mina kunskaper. Med andra ord har jag inte så mycket att kommunicera med min äldste son om.
Inför språkvalet i årskurs sex var valet enkelt, för vill man lira fotboll i Tyskland så är tyska ett bra språk att tala och det är tydligen den starkaste framtidsdrömmen. ”Spielst du fussball?” , brukar jag fråga ibland och får ett grymtande till svar. Ingen ska säga att jag inte gör mitt bästa i tonårskommunikationen i alla fall. ”Vad tycker du om Kimmich, då?”, är mitt nästa ess i ärmen. Då tittar sonen på mig och frågar om jag på riktigt vet vem han är? Mitt ansiktsuttryck avslöjar mig snabbt och i samma veva får jag veta att jag befunnit mig under en sten de senaste årtiondena.
Nä. Fotboll kan jag ingenting om, men vetgirig är jag och viljan att kunna prata med sonen övertar bristen på kunskap så jag kämpar på och en kväll lyckades jag bryta isen där hemma. ”Hörru du! Den här Kimmich, visst kan vi väl ändå komma överens om att han är nutidens Philipp Lahm?”, och här tog det fart. Sonen pratade på både in- och utandning om likheter och skillnader och Lahm hade minsann inte fått många röda kort. Eller om det var tvärtom. Jag har inte en susning.
Inte en susning om vare sig fotboll eller tyska fotbollsspelare har jag, men jag har en hemlig informatör på min arbetsplats som tillgodoser mig med kunskap om tysk fotboll och den informationen tänker jag nyttja till min fördel så länge jag kan. Igår fick jag till och med öppna ett så kallat pack i Fifa-spelet och det var, enligt maken, oerhört stort. Jag må ha befunnit mig under en sten i årtionden och jag må fundera på hur många fotbollar en familj kan behöva, men jag tänker inte ge upp.
Och hörni, till dess vi ses nästa gång så kan du ju fundera på om det verkligen var ett så smart drag av Bayern Munchen att släppa ifrån sig Mats Hummels.