Jag gillar polisen. Jo, faktiskt, jag tycker de gör ett bra jobb. Inte så vanligt att säga det högt, visst? Som att det är fult att ge komplimanger till polisen. Eller ännu värre, politiker. Tänk dig valfri kräftskiva, en snaps i handen, sen glatt hålla en skål till ära för landets politiker: Oavsett om jag håller med dem eller ej, tänk all tid och energi de lägger ner för det de tror på. Den där Björklund, vilka usla åsikter, men vilken kämpe. Skål för honom!. Marxister skulle vrida sig i graven och festen skulle dö. Auktoritetsförakt är en djupt rotad kultur.
Men, svenska polisen är imponerande skickliga när det gäller att hantera situationer med psykologi. På det stora hela. Inte alla.
Är det för övrigt inte märkligt att någon alltid måste säga "inte alla"? Det är som att det står en illvillig lyssnare runt varje hörn, redo att drämma till. Det vore ju en sak om vi sa något negativt, men varför till och med när en komplimang ges?
Tillbaka till polisen. Jag brukar observera när de griper in, gillar att analysera retoriken. Svensk polis är imponerande duktiga.
Men som sagt, inte alla. Som den där polisen som greppar sin pistol och skriker åt mig att inte röra min bakficka, när jag bara ska ta fram legitimationen ur börsen. I Västerbotten, vid en vanlig trafikkontroll. Vilket dåligt morgonhumör. Eller när jag i minus femton grader låter min gratisbil som jag just startat med startkablar stå en minut med motorn igång under uppsikt, han åker rakt fram och skriver ut böter på tvåtusen kronor och drar. Tackar, inte direkt vad som gör mig välvillig till nästa gång.
Fast det vägs upp av den där polisen som, efter att jag hade skaffat ny bil som stått stilla sedan vintern och dragit ut på tiden för däckbytet, ger mig en vänlig varning och chans att hinna byta, utan böter, vilket jag direkt gör för att inte missbruka hans förtroende.
Tillbaka till ruta ett, polisen gör ett bra jobb. Generellt, oftast, i allmänhet.
Jag har en märklig förmåga att stöta på polisen och har haft ett antal intressanta möten. Vissa jobbiga, men alla med något roligt att berätta om. Jag hoppas det fortsätter, med betoning på det roliga. Jag har fortfarande en bil som inte startar vid minus femton, jag kommer väl ha minst ett spännande möte med den nyutexaminerade, fyrkantige, unge polisen som vill bötfälla för en minuts tomgångskörning när jag ska in och köpa något att dricka vid mackarna på söder.