Sedan kom barnen, ett efter ett och för varje liv jag producerat så kom den fulgråtande kvinnan inom mig närmare och närmare. För varje skolavslutning, luciatåg och dansuppvisning så rinner tårarna i alltmer stridande takt.
För ett år sedan skulle jag ta avsked, adjö och farväl till en klass på folkhögskolan där jag jobbar. Intentionen var att sjunga en sång för dem, men det insåg jag fort att det inte skulle gå. Det gick inte ens att berätta att föresatsen var att sjunga utan jag hulkade desperat fram något i stil med att jag skulle sakna dem och att de var så himla, himla fina. Jag tror att budskapet gick fram.
Idag är det avslutning för nygamla elever på ovan nämnda arbetsplats. Fjärrundervisning och distansering till trots. De har alla satt en stämpel i mitt lärarhjärta. Vissa har jag knappt ett ansikte på då teknik och kameror inte alltid varit till gagn, men jag har skapat en bild av dem och en relation till dem som ingen social distansering kan ifrågasätta.
Vissa kommer att fortsätta till hösten och jag ber till pandemigudarna att de ska ha lämnat vika för en, kanske inte som tidigare dock, normalitet och att vi kan välkomna dem och de nya eleverna fysiskt på plats. Jag längtar så efter att få träffa, se och prata med riktiga fysiska människor och inte med en symbol på en skärm.
För relationer skapas bäst på plats. I alla fall för mig, och för mig är det viktigt att kunna se skiftningar i ansikten. Jag vill kunna se när ny kunskap har förvärvats och omsatts i praktik. Jag vill skapa berättelser tillsammans med människor som jag sedan får ta avsked, adjö och farväl till.
Och när det är dags för avsked vill jag fulgråta på plats tillsammans med kollegor och vänner. Jag vill krama om de deltagare som lämnar vår skola och önska dem lycka till.
Jag får träffa mina elever idag. Några på distans, några fysiskt på plats. Och till dig som lämnar oss vill jag säga: Även om tryggheten känns fin och det kan vara tufft att lämna den, så är det dags nu. Det kommer att bli bra och du är fantastisk! Och lystra till Boyes ord: Bryt upp, bryt upp. Den nya tiden gryr och oändligt är ditt nya äventyr. Du är redo att skapa din framtid!