Skulle jag välja Söderbergs poetiska trollande med orden eller Ajvide Lindqvists kallakårarframkallande prosa? Vill jag skriva intellektuellt eller humoristiskt. Ingen aning!
Jag har en långvarig förälskelse till Italien. Förälskelsen drabbade mig redan i tidiga tonåren då filmen ”Ett rum med utsikt” visades hos en kamrat. Efter många om och men lyckades jag få filmen inspelad på VHS-kassett och det är nog den berättelse jag sett flest gånger.
Jag romantiserar det kulturella Italien. Jag drömmer om ett rum med utsikt över Florens, Rom eller Cefalù. Jag längtar efter citrusfrukter och fiskdoftande hamnar i kvällssol. Men, jag drömmer inte om Neapel, Camorran, droghandeln och den ickeromantiska skildring som visats i flertalet berättelser.
Om jag skulle skriva som en författare, vem skulle jag välja då? Elena Ferrante, eller vad nu författaren heter, är svaret. Jag fullkomligt förtrollades av den första filmatiserade delen av Min fantastiska väninna och efter den så plöjde jag Neapelkvartetten med hull och hår.
Det är svårt att romantisera Italien efter att ha läst denna makalösa skildring av Neapel under 50/60-talet. Missförstå mig rätt. Jag är inte dum i huvudet och det är klart att jag förstår att den italienska kvinnosynen generellt under åren lämnat en del att önska, men Jösses Amalia vad romankvartetten svider i bröstet och väcker mitt intresse. Arbetarklass, fascism, kommunism, sexism, maffia och en spirande feminism i en gott och blandatpåse.
Språket blir aldrig pretentiöst, innehållet inte svulstigt. Det är en karg och tydlig beskrivning av människoöden och min naiva förälskelse bleknar i takt med varje stycke. Människobeskrivningarna är mångfacetterade och det är varken svart eller vitt eller lättsamt. Såsom människoöden är. Historien är tidlös och nära. Människorna blir läsarens vänner och fiender och jag älskar och hatar varje rad i serien.
Jag drömmer dock fortfarande om Italien. Jag väljer de vackra visionerna och blundar för elände och korruption. Jag vill bo i ett rum med utsikt och jag vill skriva lika makalöst bra som Ferrante.