Det är samma sak varje år, mitt liv upprepar sig och jag vet inte om det är bra eller om det bara är ett tecken på att jag blir ledsamt äldre. Jag känner igen mig, men lär mig tydligen ingenting och hanterar allt på precis samma sätt som året innan.
Våren kommer alltid som en räddning efter en evighetslång vinter och glädjen känns återigen i livet. Mina barn skickar mig klipp på Mia Skäringer där hon svänger runt i en kaftan och euforiskt menar att allt är positivt nu. Jag skickar glada emojis tillbaka och asfalten tinar fram och energin är på toppelitopp. Jag orkar allt, vill allt och ingenting är omöjligt.
Det blir sommar och ledigt och kvällarna är långa och jag vill aldrig gå in. Jag sitter lutad mot husväggen, i kvällssolen som letat sig fram till vår entré och jag småpratar med människor som jag inte sett på flera månader. Hunden får långa promenader och poddlistan ekar stundtals tom eftersom mina ben tar mig på färder tvärs över hela Skellefteå stad.
Men så händer något. Det blir höst och vindarna som viner sveper med sig min energi. Jag plockar fram filtarna igen, puffar till kuddarna och letar fram fårskinnstofflorna som parkerat under sängen en hel säsong med soluppvärmda golv. Jag skriver in Netflix och nya serier på Google samtidigt som jag klagar på hösten, hatar mörkret och inte alls omfamnar det som väntar.
Så brukar det vara, men nu är det dags för en förändring. Jag vet att jag sagt det förr, men nu är det äntligen tid för mig att känna att det okej att gå i ide ett litet tag. Gilla läget liksom. Det är dags att jag boar in mig, sparar på energin och accepterar att världen blir lite mindre under en period.
Eftersom det verkar som om jag är en liten björn till humöret så ska jag även försöka njuta av björnlivet i år. Jag tänker tillåta mig själv att vara lite lurvig, lite långsam och lite trött samtidigt som jag ser till att min vinterplats i livet är mysig, varm och mjuk.
Då allt verkar upprepa sig för mig så borde det ju nämligen komma en vår även nästa år, en vår som kommer att bjuda mig på glädje, liv och energi. För att orka med all fart och fläkt när solen är åter är det förmodligen ett måste för en liten nalle som mig att krypa in i idet några månader.