Efter att ha levt med varierande restriktioner i mera än två år finns det en fara i att isolering börjar kännas som det nya normala. Med bekväma mjukiskläder, oklippt hår och luddiga skinntofflor letar vi långfilmer och tv-serier som, tillsammans med olika sportsändningar, är ständigt återkommande inslag i vardagslunken. Vi har på senare tid utökat vårt sportintresse till att även innefatta snooker. En stillsam men raffinerad sport med långa livesändningar som företrädesvis pågår när våra grannar har gått och lagt sig. Följden har blivit segdragna morgonrutiner när kreativa påhitt före lunch inte är att tänka på.
Vårt äktenskap har pågått i ett sekel plus fyra år men vi har, på grund av helt olika ambitionsnivåer, aldrig lyckats synkronisera våra motionsvanor förrän nu. Vi har nämligen börjat promenera tillsammans varje dag, oavsett väder och vind. Vårt ojämlika rörelsebehov har vi löst genom att jag blir avlämnad på yttertrappan efter den första rundan. Det är svårt att hitta positiva coronatankar, men den har helt klart bidragit till att jag till slut har fått bli en del av Bertils livslånga och regelbundna motionsvana.
Konstigt nog känns det som om tiden, detta påhittade, ljusstyrda och ogripbara fenomen, försvinner allt fortare. Varje fredag har vi sedan lång tid tillbaka en vana att tillsammans lösa ett svårt korsord. Vi är båda lika förvånade över att fredagarna kommer så tätt och att fredagskrysset bara blir svårare och svårare. Numera händer det att det första inte är klart när nästa dimper ner. Om det beror på en ovanligt klurig konstruktör eller avtagande förmåga vill vi inte veta.
Första gången jag förstod att min bonuspappa Thure, han som löste korsord i hela sitt vuxna liv, började få problem med minnet var när jag under ett besök satt vid köksbordet och han skrev in sju svåruttalade konsonanter på ledordet ”trädgårdsbuske”. När jag förvånad frågade vad han trodde att busken hette, fann han sig snabbt och sa att han just hade hört namnet i radions ”Trädgårdsdags”. Senare hittade jag flera korsordsbilagor där han hade fyllt i alla rutorna i egenhändigt sammanflätad bokstavsföljd. Utan tvekan en bra sysselsättning som han verkade helt nöjd med. Kanske ett tips att så småningom ta efter.