Snart är vår femte årstid här, den där som sörlänningarna inte fattar alls, jag menar så klart vårvintern med tid för pulkåkning, grillande och snödrivssolande.
Men det är ett helt annat ämne som jag tänkte få avhandla med er i dag. Ett ämne som av någon konstig anledning känns fullständigt omodernt och det är vikten av utbildning. Det där som krävs för att förstå varför det är viktigt att utgå ifrån kunskap och fakta i stället för från magkänsla och åsikter. För det mesta famlar vi runt i mörkret och gör mer eller mindre kvalificerade gissningar, men det går att göra de här gissningarna mer träffsäkra genom att till exempel vara intresserad, läsa på om ämnet, ta del av forskning eller jobba med frågorna. Många av våra vardagliga sanningar är baserade på myter, faktafel och olika former av kognitiva bias. Att utgå ifrån kunskapsbaserade problembeskrivningar i stället samtidens högt hyllade: ”Någon skrev det på sina sociala medier” känns närmast som en utopi i dagsläget.
Det är inte bara det faktum att för många unga män tycker att Andrew Tate är en vettig förebild och för många unga kvinnor drömmer om att lajva hemmafruar med inredning och sitt eget utseende som enda intresse. Det känns också rent generellt så oerhört deprimerande när unga människor i en samtid, som vi alla varit med och skapat, verkar tycka att snabba klipp, ofantliga summor pengar och status ska uppnås genom att göra just … ingenting?
Missförstå mig rätt innan ni upprört proklamerar #inteallaungdomar, jag vet att det finns massor av flitigt studerande, ambitiösa och hårt jobbande människor av alla åldrar. Nu fick ungdomarna bara klä skott för ett samhälle som älskar snabba klick, korta snärtiga texter, superredigerade bildflöden och snabbheten, den där snabbheten, som inte går att värja sig emot. Minns själv hur befriande det var, efter åratal av universitets oändligt malande ”tanken jag kläckte för fem år sedan resulterar nu i en skriven text” i stället få skriva ner en tanke samtidigt som den uppstod, utan att behöva en referens.
Men något går också förlorat när något försvinner, och i sociala medier är allting nytt varje dag. Även om det låter mossigt så är det ett faktum att ibland behövs långsamheten för att tankar inte bara ska bli ett snabbt känslosvall, en klipsk text, eller en välformulerad iakttagelse som ges uppmärksamhet i några dagar. Det finns så många långsamma texter som försvinner i bruset, de kan vara djuplodande, utmanande och skarpsinniga. Det kan vara texter som skrevs för länge sedan, men som ger oss en förståelse för att ingenting är nytt under solen. När vi inser att människor redan för hundratals år sedan hade de allra mest skarpa och välformulerade analyser som nu ligger dammiga och olästa i våra bibliotek. Då kanske vi också tar oss tiden att fundera över hur förändring egentligen sker och vad vi önskar för liv och samhälle framåt?
Jag hoppas att vi ska klara av att kombinera det snabba, där långt fler än på den gamla goda tiden nu har både möjlighet att ifrågasätta normer och sanningar som tidigare setts som självklara, får leva vidare parallellt med vår förmåga att sätta kunskapen och oss själva i perspektiv. Det vi skriver, tänker och gör i dag kommer att granskas av våra efterkommande.
När de frågar vad vi gjorde för att skapa ett bättre samhälle vill åtminstone jag helst inte svara att det enda vi tänkte på var snabba cash eller den perfekta kulören på en kökslucka.