Skogen breder ut sig som ett grönt hav under utsiktstornet på Vitbergen i Kalvträsk. En våg av gröna trädtoppar som böljar efter markens höjningar och sänkningar. Årets roadtrip med min vän Stina, har via otaliga småvägar tagit oss från kusten i Lövånger till byn som stoltserar med världens äldsta bevarade skida.
Vi har båda två våra rötter jordade i Burträskbygden, men även i Lövånger och Skellefteå.
Vi startar i Lövsele och gör sedan ett kort stopp i byn Gerusalen, innan vi kör tillbaka in i Skellefteå kommun. Vi passerar Andersvattnet innan vi rullar förbi Bygdeträsk. Vi hinner susa igenom Avaborg och Kvarnbyn innan våra magar knorrar och vi stannar till på Westmans i Bygdsiljum för att äta lunch. Där inser vi att vi trots vår gedigna packning, inte alls har med oss det som behövs för att sova i en stuga utan el och vatten. Stina har dock med sig kläder för minst en månad. Så tacksamheten är stor över att det i byn finns en välsorterad ICA-affär.
Nästa stopp blir på Torfrid Olsson Museet i Bygdeträsk. Vi får betrakta många skulpturer, tavlor och dikter sprungna ur en kreativ själ. Den stora skulpturen med två ansikten sträcker sig upp mot sommarhimlen utanför museet. Jag lägger händerna mot metallen och slås av vilka fantastiska konstnärer som har levt och som lever i min hembygd i Västerbotten.
I Bygdeträskliden får vi tag i en termos med varmt vatten, så att inte kaffebristen ska knäcka våra hjärnkontor.
Vi kör vidare upp mot Rislandet längst väg 364 och passerar Andersfors, där det var hingstutsläpp om somrarna när jag var barn. En annons på blocket gör att vi stannar till i Jonkboda, för att kika på ett torp som är till salu. Konstaterar att renoveringsbehovet är bortom all vett och sans.
Vi rullar vidare genom byarna Storbrännan och Berglund på väg till nästa stopp som är Villvattnet. Där besöker vi Tomas och Elisabet Lindbergs burkmuseum. Vi känner igen många av barndomens burkar. En kottplockare leder oss in på ett samtal om insamlade frön, som gav god förtjänst till den som gick med kottplockaren i näven. Med var sitt par hemstickade raggsockor åker vi över till Ön där Stinas faster har en stuga.
Något senare parkerar vi utanför Åsträsk station. Stationshuset har förlorat sin forna glans. Bakom en tapet på övervåningens murstock hittar vi en historisk skatt i form av tidningssidor från Social-Demokraten från 1939. Året då min pappa föddes och andra världskriget stod för dörren. Fotot på mannen med den karaktäristiska mustaschen går inte att ta miste på.
Så kommer vi slutligen till Kalvträsk. Efter en mödosam dubbelklättring upp till Vitbergen med all vår packning så får vi i oss en ljummen middag. Sommarkvällen är stilla och myggrik. Utsikten från utsiktstornet som en gång fungerade som brandtorn är hänförande. Vi står där tysta bredvid varandra och låter blicken följa det gröna havets skiftningar.
När natt går över till morgon somnar vi i sovsäckarna. Nästa dag fortsätter vi vår tur mot Västomsundet, Hedbacka Hotell, Lillåbacka och en fika hos Faster Kerstin i Burträsk.
32 timmar i trevligt sällskap. Många byar, hus, livsöden och samtal senare, i en bil utan ac, så är årets roadtrip slut. Planen för nästa års upptäcktsfärd börjar sakta formas i våra huvuden. En förhoppning finns om att få fler dagar till vårt förfogande för att utforska vår hembygd.
Johanna Eisfeldt