Det är väl lika bra att göra det bästa och hitta något roligt i det när det händer något tokigt? Nuförtiden försöker jag vända även det som kan upplevas jobbigt till ett gott skratt.
Jag blev rejält överraskad häromveckan när jag glatt öppnade Norran och fann mitt namn med bild bredvid en krönika jag inte kom ihåg att jag skrivit. Med tanke på att jag kvällen innan avslutat dagen med några drinkar, så blev jag orolig att jag skrivit något i berusat tillstånd, och sen glömt bort det. Direkt dök jag ner i artikeln för att kolla om jag höll med mig själv, och lyckligtvis fanns inget att invända mot. Det andra jag gjorde var att söka djupt i minnesbarken när jag skulle ha skrivit.
Tankarna hinner gå många vändor i ett sånt läge. Min nästa tanke var oron för plötslig senilitet, en attack av demens, eller liknande. Har jag glömt bort en inskickad text? Det stod att författaren samlat papperstidningar i en påse, vilket jag själv gjort, så det måste väl vara jag, tänkte jag. Fram och tillbaka snurrade det i huvudet.
Men, till slut hör debattansvarige av sig och berättar att Norran har skaffat en till Jonas Lundström. Han skriver för en annan del av tidningen och nu hade någon sommarvikarie råkat sätta min bild till hans text bredvid vårt gemensamma namn. Den mänskliga faktorn, helt enkelt. Det är i alla fall tur att jag gillar Jonas Lundströms åsikter.
Så, jag skrev till honom för att dela ett gott skratt och säga hej, Det visade sig att jag råkat skriva till en tredje Jonas Lundström. Denne är också kolumnist, men för en helt annan tidning. Så, förvirringen var nu total.
Vad är det med alla dessa Jonas Lundströmar som dras till skrivande och kolumner? Kan det vara komplex, från det relativt vanliga efternamnet där vi i vuxen ålder behöver sticka ut? Eller är det efternamnets fem konsonanter i rad, -ndstr, och svårigheten att uttala dem som skapar ett intresse för det lingvistiska? Vem vet.
Men visst är det märkligt hur personligt ett namn kan kännas, även när man har ett av de vanligaste efternamnen i norrland? Det är väl ändå jag som är den riktige Jonas Lundström? En slagning på namnet ger dock 200 stycken av oss, så det blir svårargumenterat för den teorin.
Jag får nog fortsätta konkurrera med alla Jonas Lundströms där ute som skriver. Och du får titta på bilden bredvid för att veta vem det är. Bilden stämmer ju i alla fall. Förmodligen. Oftast.