Den femte årstiden som vanligt folk njuter av och gläds åt börjar sakteliga gå över till vår och ju mer det spirar i träden desto mer kryper jag ur mitt skal och gläds.
I kapprummet utanför förskoleklassen stöter jag ihop med en annan förälder och vi utbyter några hövliga morgonfraser. ”Allt är bara finfint ja, men nu drar fotbollssäsongen i gång och det blir fullt upp” säger pappan och stryker en svettdroppe från pannan.
Själv känner jag att säsongerna just avslutats och att lugnet börjar infinna sig. Längdskidor och slalompjäxor har bytts ut till fotbollsdojor och cykelhjälmar och taxiverksamheten vi bedrivit under vinterhalvåret börjar sakteliga avskaffas. Att barnen kan cykla till fotbollen är drömmen för en stor familj och som jag längtar efter att titta på matcher med en kopp kaffe i handen.
Ungarna hade just fått lov att plocka fram cyklarna och dra på sig springarskor när aprilvädret slog till och snösmockan slog lam på hela samhället. Det är väl det som är aprilväder och visst glömmer vi det varje år, men visst får det vara nog nu? Nu vill jag plåstra om skrubbsår och sommarknän i stället för att sätta skavsårsplåster på längdskidströtta småfötter.
Som lärare brukar tiden efter sportlovet gå ungefär lika fort som en vanlig helg. Det vi inte hunnit före vecka 10 är mer eller mindre dömt att inte hinnas med och en kollega till mig hade räknat ut att det är fem veckor kvar av ordinarie undervisningstid när eleverna är tillbaka efter påsklovet. Fem veckor. Det är en fis i rymden och för mig som själv är student är den fisen mindre än den minsta lilla partikel. Bredvid mig ligger travar med böcker om utvärdering, ledarskap, förändringsarbete och samhällsvetenskapliga metoder och det är för mig en gåta hur jag både ska hitta motivation och hinna klart de uppgifter som ska göras på fem veckor.
Det kommer förmodligen att lösa sig. Det brukar göra det och skulle det inte göra det så lär jag överleva det också, även om det skulle svida i studentsjälen att tvingas till restuppgifter. Ungarnas taxiverksamhet är som sagt nedlagd för tillfället och den tid jag fått till övers kan omfördelas till tid vid tangenterna.
Om fem veckor hoppas jag att terminens sista tentamen och rapport är inskickade, klara och förhoppningsvis godkända, så att jag kan slå mig ner vid kanten till en fotbollsplan och titta på matcher med en kopp kaffe i handen och solsken i blick.