Det är nämligen cylindrar som leder vatten under vägar. Ni har förmodligen sett dem någon gång när ni har varit ute och kört bil men utan att tänka på det. Trummorna ser till att vattnet inte fastnar i ett dike och förstör vägen, istället kvarstår de naturliga flödena i naturen som för vattnet dit det bör rinna.
Vägtrummorna i sig är inte särskilt upphetsande, vår uppgift är att fylla i information om vart de ligger och deras tillstånd. Saker som om det är dags att byta ut dem snart eller om de är i fint skick. Jag förstår att ni inte hoppar upp och ner i stolen av intresse, men det är ett väldigt trevligt jobb. Det är ganska skönt att få vara ute i naturen på sommaren istället för att sitta inne på något kontor. Sen är det intressant med alla platser vi får se som man annars aldrig skulle komma nära. När vi jobbar här i norr så är det framför allt runt omkring Piteå som vi är ute och kör bil och letar efter trummor. Men vi har även fått i uppgift att komplettera områden i Hälsingland och Medelpad, då har vi bott på hotell i Hudiksvall och Sundsvall. Två städer som jag knappt besökt annars. När vi arbetar så följer vi vägarna djupt in i landet, till ställen jag absolut aldrig skulle besökt om det inte vore för detta jobb.
Det är ofta vackra och rofyllda landskap med skog och berg så långt ögat når. Jag häpnas konstant över hur skogarna i Hälsingland ser så ofantligt mycket äldre ut än vad skogarna i Västerbotten gör. Granarna och lövskogen ligger tätt inpå vägen och sträcker sig så långt upp i skyn att det ibland inte går att se från bilen. Det ger landskapet ett väldigt kusligt och dunkelt intryck, vilket kanske har agerat som bränsle åt alla de sägnerna som berättas om trakterna däromkring. De sägs innehålla en hel del mystiska varelser. Det har vi fått höra av nästan alla som stannat och nyfiket undrat vad vi pysslar med.
Vilket också är en av fördelarna med jobbet, alla trevliga människor som är nyfikna på vad vi gör ute på vägarna. Vi drar åt oss en del uppmärksamhet i våra knallgula varselkläder och blinkande lampor på taket av bilarna, så det är inte ovanligt att folk stannar och småpratar. Man får höra en hel del historier kan jag säga er, och man hinner stöta på många udda människor. Men det sparar jag till en framtida krönika.
Då har ni något att se fram emot.