Ibland upplever jag att vårt samhälle rör sig åt ett håll som inte alls leder oss framåt. Där det individuella livsprojektet framställs som den enda rimliga vägen. Där vi målar våra väggar vita och funderar på om barnens egenhändigt gjorda julpynt kommer förstöra den perfekta inredningen.
Jag är rädd att för många människor tappat bort sig själva, och de värden som behövs för att ett samhälle ska vara en möjligheternas plats. Jag brukar ibland tänka att jag skulle döda någon som skadade mina barn utan att tveka, men jag vill inte att samhället ska tillåta mig (eller någon annan) att agera på det sättet. Jag vill inte ha ett samhälle som agerar som en rasande, sårad och rädd individ. Jag vill att samhället ska bygga på överenskommelser som vi tillsammans formulerar och försöker leva efter. Där sådant som medmänsklighet, alla människors lika värde och möjlighet att få leva drägliga liv borde vara grundpremissen.
”Att skilja rätt från orätt” var ord som jag nyss hörde i den klassiska julaftonsfilmen om Kart-Bertil Jonsson. Den raden sammanfattar liksom allt vad Tage Danielsson ville förmedla. Minns den gången när någon sa att ”den inte gillade Kart-Bertil för att han är en tjuv”, och ja vi känner alla till principen att det är fel att stjäla. Men jag trodde i min enfald att alla också visste att den principen ibland sätts ur spel: Till exempel när någon sitter med ett överflöd av rikedom, guld och mat innanför slottsmurarna och folket utanför svälter till döds. Eller när en liten procent av befolkningen lever i lyx och frosseri och skor sig på bekostnad av andra människor. Jag trodde att vi fortfarande kunde skilja rätt från orätt och förstå att det är precis vad folkets fiktiva hjältar gör när de reser sig upp och organiserar motstånd mot en fruktansvärd orättvisa. Hur har någon kunnat gå genom livet och missa poängen att det är fel att inte agera då?
Jag vill därför, inför det nya året påminna om att varje röst spelar roll. Din också. Glöm inte att nu och då stanna upp. Lyssna på ljudet av knirrande snö under skorna. Höra dina egna andetag. Inse hur oändligt vackert och hemskt livet kan vara på samma gång. Vi behöver alla de små stunderna av stillhet och reflektion. För att hinna känna efter. Vad är det som betyder något just nu? Vad är viktigt? För dig, för mig och för oss tillsammans.