En sportslig förbannelse

Som ni säkert vet om ni läst mina krönikor en längre tid så har jag ett stort intresse för diverse sporter.

Krönikören skriver om frustration kring idrott.

Krönikören skriver om frustration kring idrott.

Foto: Fotomontage

Krönika2022-05-18 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den här tiden på året så avslutas säsongerna för ligorna och lagen som jag har störst intresse för och då är det väl passande att göra en liten inventering över hur det gått. 

Jag behöver väl inte orera i överdrift om besvikelsen efter Skellefteå AIK:s tidiga uttåg ur slutspelet, ni känner ju mest troligtvis det jag känner. Oerhörd besvikelse efter vad som var en så lovande grundserie. Stundvis under vintern tyckte jag vi såg ut som SHL:s överlägset bästa lag, men andra tillfällen så såg vi väldigt skakiga ut.

I kvartsfinalen så blev vi dominerade i det fysiska spelet. Vi spelade dock en fin hockey men som tyvärr var alldeles för ineffektiv. Sätter man inte pucken i nätet och håller tightare bakåt vinner man inget SM-guld. En liten tröst är det väl att laget som slog ut oss gick vidare och vann SM-guld, det talar ju för att de var starka snarare än att vi var svaga.

På andra sidan atlanten i NHL så åkte mitt favoritlag Toronto Maple Leafs återigen ut i första rundan i slutspelet trots hemmaplansfördel och en fjärdeplats i grundserien. Efter förra årets oerhört pinsamma uttåg i första rundan av slutspelet mot ärkerivalerna Montreal Canadiens så rustade organisationen för fullt. Spelare byttes, laget gjordes om men utan att bära frukt. Leafs är nu det laget i hela NHL som gått längst utan att vinna Stanley Cup. Varenda säsong är likadan, grundserien är lovande men de fallerar i slutspelet. Tyvärr så är Torontos svaga psyke hela ligans slagpåse. Totalt mörker. 

Men det finns ju andra sporter än hockey. Jag gillar ju trots allt fotboll och framför allt Premier League. Jag har ärvt ett intresse för Everton från min far och låt mig säga att det är inte ett lätt supporterskap. Laget har pendlat runt nedre halvan av tabellen hela säsongen och är nu obehagligt nära att åka ut ur ligan och spela i Championship nästa säsong. Två matcher kvar och hjärtat är i strupen. Everton har näst flest säsonger i rad i engelska högstaligan, de har inte spelat i andraligan sedan 1954. En degradering vore fullständig katastrof för en så anrik klubb med så stort följe. Inte nog med det så spelar ärkerivalerna Liverpool kanske världens bästa fotboll just nu och vinner titlar på titlar.  

Vad ska man säga egentligen... Jag är ju uppenbarligen förbannad. Jag försöker vara positiv. Till rätt pris så erbjuder jag mig att heja på era personliga rivaler i en säsong eller två, det är bara att höra av er. 100 procent garanti på bottenprestation och ångest.