För vissa personlighetstyper så är det nog ganska lätt hänt att de snöar in sig på det de tycker är fascinerande. Jag är själv inte en sådan person, men det händer väl att jag i perioder spenderar lite extra mycket tid på något specifikt intresse. I helgen så fick jag dock kontakt med en person vars hobby nästan har utvecklats till hysteri.
Jag känner honom sedan länge och vi är goda vänner, jag visste därför redan om att han samlade “lite smått” på fina klockor. Han ger intrycket av att ha en ny klocka på armen mest hela tiden. Det behöver inte vara dyra sådana, snarare tvärtom. Han gillar nämligen att leta efter begagnade fynd, gärna retro och dylikt. Ibland förtäljer han om något riktigt lyckat kap som är väldigt sällsynt. Men trots alla dessa ledtrådar så kunde jag nog inte ana hur pass långt det verkligen gått, tills i helgen.
Efter en middag med våra flickvänner satt vi och samtalade och då kom vi in på att jag den senaste tiden kollat på väldigt mycket sport, mycket mer än vanligt. Hans flickvän kontrade raskt med att det var garanterat INGENTING jämfört med hur mycket tid min kompis spenderar på sin klocksamling.
Han spenderar tydligen timmar på att läsa på om klockmakare och deras historia. Han sitter sent på kvällarna och skrollar forum eller andra hemsidor för att kunna göra klipp och utöka sin samling. Han ser till att bredda sin kollektion anseende ursprung, typ, årgång med mera. Flest har han av gamla kvartsklockor, alltså batteridrivna. Men mest stolt är han över sina automatiska, sådana som är självgående och knäpptysta. Jag äger själv två automatiska klockor och förstår absolut charmen, men att ha sex stycken är väl att ta i.
Jag tyckte det hela var komiskt, det är ju trots allt en väldigt oskyldig hobby. Det lät ju inte alls särskilt farligt ändå. Men flickvännen hade sparat det roligaste och mest oroväckande till sist. Det är nämligen viktigt att ens automatiska klockor används ofta så att de “laddas” och inte stannar, vilket kan vara dåligt för urverket. Av den anledningen så ser min vän till att några gånger i veckan ta på sig alla sex automatiska klockor innan de går och lägger sig. Han sover med dem hela natten för att de ska få “naturlig” rörelse. Det är så fantastiskt absurt så att det låter nästan påhittat. Efter många skratt medgav han med ett leende att det är nog någonstans där gränsen går innan det blir mani. Äsch, jag tror bara han har tolkat Stig Johansson lite väl bildligt: “De som inte har tid har heller inget annat av värde”.