Förrförra våren sa jag tanken högt och tänkte sedan att jag aldrig mer skulle yttra tanken högt, men en tyst tanke är också en tanke och nu är det snart dags att bära tillbaka dem.
Mina ambitioner på trädgården var höga i år. Den skulle prunka och explodera i färg och jag gick in i arbetet med hull och hår. Vissnade, utblommade växter har med kärlek plockats bort från krukorna och en gång i veckan har blomkrukorna vattnats med extra näringsfyllt vatten.
Maken har i stillhet funderats på om jag åldrats rejält under sommarhalvåret då jag flyttat krukorna fram och tillbaka och pratat om och med blommorna som om de varit barnbarn. Med stolthet har jag visat upp mina odlingar och mina föräldrar har vid varje besök tvingats ut på baksidan där jag med samma stolthet visat upp vilka blommor som slagit ut sedan de senast varit på besök.
Augusti som knappt hann börja är slut och nu är vi i september och närmar oss höst. Trädgården ser inte längre ut som jag önskar och vill. Det hänger och slänger blommor mot marken. Regnet har piskat sönder mina luktärter som tyvärr planterades för sent och i och med detta inte hunnit slå ut. Jag varken vill, hinner eller orkar med det där längre. Dagarna rusar förbi. Ungar ska hämtas, lämnas och helst utfodras innan de uttröttade efter skolan hunnit slå ihjäl varandra. Skolappar och barnens träningsscheman skriker efter uppmärksamhet. Regnet fortsätter att piska och var i hela friden har alla regnkläder och stövlar tagit vägen?
I min fantasi bar jag in prunkande buketter i höst, men buketterna skrattar mig högt i ansiktet. Det blev några, visserligen vackra, men för få. Nu stirrar jag med vild blick på hall och kök med sand, löv och vatten på golvet i stället. De ytor som inte täcks av udda sockar och stövlar vill säga.
Det kommer att lösa sig, den här hösten också. Vi kommer att komma in i rutiner och vardag. Ungarna kommer att bli utfodrade och klädda, känn ingen oro för det, men innan rutinerna satt sig så kommer kaoset att råda. Det kanske får vara så, ty snart är plåtarna tillbaka över pooltäcket och blomkrukorna tömda.
Det kommer en ny vår, sägs det. Och då ska jag plantera luktärterna i tid så att jag kan ta in prunkande och vackra buketter till hösten.