Det är dags att summera och sammanfatta

Efter julefirandet har restriktionerna slingrat sig tillbaka och hemvändarfesterna ställts in. Det ser mörkt ut. Vi går mot ännu ett år där kulturprofiler kräver statlig ersättning för att slippa riktiga jobb.

Krönikören summerar året och ser fram emot ett nytt.

Krönikören summerar året och ser fram emot ett nytt.

Foto: Seth Wenig

Krönika2021-12-29 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vilken start på decenniet det här har varit. 2020–talet började iallafall med en högkonjunktur innan det sket sig. Men det är vad det är. Jag som krönikör ska göra min plikt och försöka sammanfatta årets toppar och dalar.

• Årets tråkigaste nyhet: Tommy Körbergs förlorade isbjörnssamling.

Skellefteåfödda Tommy Körberg kritiserade Jill Jonsson starkt när hon ansökt om bidrag i och med pandemin och sa att han minsann hellre sålde sin isbjörnssamling innan han började skramla med bössan utanför statens port. I år så gick denna samling till auktion och såldes för 77 000 kronor.

Jag sörjer fortfarande detta. Eftersom jag använt denna situation litegrann i samma stuk som ”När helvetet fryser till is” eller ”När Skellefteå kommun avstår från att bygga en bro.”

Hoppas du trivs i ditt nya hem, isbjörnssamling!

• Årets roligaste boknyhet: När vi var samer nomineras till Augustpriset.

Mats Jonssons självbiografiska serieroman När vi var samer handlar om när Mats upptäcker sina samiska rötter och vi får ta del av samisk historia och svenskarnas förtryck, samt hur Mats själv bearbetar sin nyfunna identitet. Jag tycker att det är en toppenbok och rekommenderar den starkt. Det är dessutom den första serieromanen som nominerats till Augustpriset och jag är jätteglad över att serieformatet äntligen börjar kliva in i de höglitterära rummen.

• Årets tråkigaste boknyhet: Karin Smirnoff fortsätter Millenniumserien.

Jag tycker så synd om Milleniumserien. Kan vi inte bara låta den dö värdigt? Är dom som äger rättigheterna till boken såna gamar att dom inte tänker ge sig förrän det sista öret pressats ut och Stiegs röst är urvattnad? Det jag tagit med mig ifrån Stieg Larssons liv är att man aldrig, aldrig ska dö med någonting oavslutat.

• Årets roligaste debatt: Kulturbarn och deras räkmacka till liv.

Sanna Samuelsson skrev en krönika i Göteborgsposten där hon skickade en känga mot den överrepresenterade del inom kulturvärlden som klättrat med hjälp av sina släktband. Det satte igång en härlig storm där folk som bar fina efternamn kände sig stötta och utpekade. Samtidigt så kuttrade jag bara nöjt och kände en barnslig glädje inte helt olik den när pandemin började 2020, och hela Sverige öppet hatade Stockholm, till förnärmade Stockholmares ilska.

Gott nytt år, ta hand om er.