Ja, vi bor i norra Västerbotten. Det går att flytta. Men skit i det, för vår stad är grym. Nu ska vi snacka väder.
Ett år sägs ha fyra årstider. Vår, vinter, sommar och höst. Men här har vi också den så uppskattade vårvintern. Ni vet då det börjar bli ljust och vi kan få vackra vinterdagar med några plusgrader där vi kan ta av oss till t-shirt och njuta av att det börjar lukta dynga på åkrarna. Cykeln och gruset kommer kanske till och med fram. En framtidstro sprider sig och sakta börja man nynna på Den blomstertid nu kommer. Varde ljus!
Men vi har ju också den ökända sjätte årstiden – höstvintern.
Den är inte besläktad med vårvintern överhuvudtaget. Alltså inte alls.
För den är vedervärdig. Det regnar 99 av 100 dagar. Kylan kryper in och tar tag i benmärgen. Det regnar från alla håll, uppifrån, nedifrån, bakifrån, från alla väderstreck och det känns som man alltid är blöt. Du försöker le – men då börjar det blåsa uppifrån så att mungiporna pekar nedåt igen.
Hos oss är det litet tråkigt hur alla dessa årstider är fördelade. Vintern sträcker sig – ett bra år – över typ sex månader, våren får en halv månad – återigen ett bra år – och sommaren kan vi väl säga varar två och en halv månader.
Sedan har vi då min stora favorit hösten. Denna underbara årstiden, med alla vackra färger, den krispiga luften med syret som fyller våra lungor och lugnet som infinner sig efter en hektisk sommar där solstolar, picknickfiltar, köttmarinering och allmänt "hinna–med-allt", räcker i snitt i två timmar. Man hinner knappt ta ett djupt andetag av den friska luften innan hösten är över.
Om jag då räknar rätt har vi tre månader av höstvintern kvar... tre månader där träden kämpar för att behålla sina vackra färger, tre månader där allt som någonsin varit något annat har blivit grått – om vi ens ser det på grund av att solen aldrig lyser. För solen går upp 10:00 och ner 10:15.
Denna hemska höstvinter suger till och med tag i advent och jul vissa år. Då finns det inte så mycket te och scones och mysiga plädar i världen att det kan rädda oss.
Tidsbalansen i våra årstider är helt enkelt fel och orättvis.
Nä, nu ska vi alltså överleva höstvintern. Den har pågått i en månad och det är två månader kvar av den.
När sedan höstvintern är över och vi klarat oss från att självdö belönas vi med en snösmocka i januari då hela himlen tömmer sina tarmar.
Jag längtar...