Under en jaktresa så vandrar han vilse och förs av västanvinden till Lycksalighetens ö. Där förälskar han sig i Felicia som är drottning över ön och gifter sig med henne. Med hjälp av att dricka ur ungdomens källa så förblir de evigt unga och vackra och lever med varandra i 300 konstant euforiska år. Till slut vaknar Astolf ur sin trans och minns sitt forna rike och bestämmer sig då för att resa hem.
Vad han möter då han kommer hem är dock långt ifrån det rike som han lämnade. Han finner att hans folk har blivit ett dekadent och degenererat folk. Människorna har blivit materialistiska och har ersatt kungastyret med ett parlament. Ingen minns kung Astolf och det rike som en gång var. Han känner inte igen sig och blir förtvivlad. Panikslagen så bestämmer han sig för att resa tillbaka till Lycksalighetens ö. På vägen så hinner dock tiden, i form av liemannen, ikapp honom och han dör innan han hinner tillbaka.
Det mest fascinerande med berättelsen är hur mycket som återspeglas i samhället idag. De flesta jag känner reser dagligen till en metaforisk Lycksalighetens ö, i form av diverse digitala skärmar och underhållningen de erbjuder i form av filmer, serier, böcker, sociala medier eller spel. Dopaminet flödar direkt skärmen lyser upp med sina färger. Det är så mycket enklare att låta sig underhållas av en skärm, som inte kräver någon energi, än att underhålla sig själv på något annat mer verklighetsförankrat sätt. Soffan och TV:n ser ju rätt inbjudande ut efter en lång arbetsdag.
Men vad händer medan vi besöker ön? Jo, livet springer förbi oss. Verkligheten går inte att pausa, den fortsätter oavsett om man väljer att vara delaktig eller att fly in i fantasin. Den digitala ön innehåller ingen ungdomens fontän. Är man inte försiktig så kan man mycket väl hamna i samma sits som Astolf – att plötsligt vakna en dag och inse att man egentligen inte levt till fullo, istället visar det sig att den kortsiktiga glädjen man fått av nöjet från skärmen inte var en långvarig sådan.
Så med det sagt, se till att ta vara på den vackra sommaren som ligger framför oss. Fimpa skärmarna och insup verkligheten som ligger och pyser därute, för innan ni vet ordet av det så är decembermörkret här igen, och då vill jag lova er att det finns gott om tid för en resa eller två till den digitala lycksalighetens ö.