Det blir sällan av att vi reser längre bort än dagsutflykter även om vi äger en husbil. Livet är intensivt som det ofta är i medelåldern. Vi har barn i diverse aktiviteter, jobb, föräldrar och allt det här som ska hinnas däremellan. Sommartid vill jag helst bara skrota runt i min trädgård och min man är som lyckligast när han får skruva i tävlingsbilar och stöka på med gården sådär som man gör.
Att då få göra ett litet avbrott och ge sig ut på äventyr mitt i det som vardagen är var fantastiskt roligt! Vi har träffat vänner, tittat på kultur och geografi och hunnit prata med varandra om många saker, både det triviala och det som är viktigt. Vissa har tävlat och kört bil allt vad tygen håller, själv har jag läst både livsvisdom och litteratur med koppling till mitt arbete. Allt var nöjsamt. Förutom pollen.
Alltså vad rolig man är som människa. Jag har en kraftig överkänslighet mot damm, pollen, mögel, dålig luft och allt som hör en allergiker till. Förutom att jag inte är en ”riktig” allergiker utan har en överkänslighet som utvecklats av att arbeta i diverse sjuka hus. Samma mediciner hjälper dock så jag äter allergimediciner året runt och mår för det mesta ganska bra. Men det här med att pollen är något jag inte klarar av och markerar starten på en ganska jobbig period, det förtränger jag glatt varje år. Undermedvetet kanske jag också lite hoppas att det ska ha gått över och blivit bättre. Hoppet är det sista som dör.
Efter någon dag på Åland där atmosfären osade av gult insåg jag att nej, min överkänslighet är precis likadan som tidigare. Det kliade i näsan, ögonen och sved i munnen. Hemma igen så märker jag att det inte går att äta morot, äpple och lite allt möjligt utan att det kliar i halsen och bränner på tungan. Det som nu väntar är min vanliga vårtradition av att aktivt undvika frukt och grönt tills någon gång i juli då det brukar lugna ner sig något. En annan intressant reaktion är att det gör ont i ansiktet ungefär som när man har bihåleinflammation. Det kan jag berätta efter att inte mindre än tre gånger ha besökt Öron -näsa-hals på universitetssjukhuset och blivit filmad i näsan att jag inte har. Eller jo, såklart kan jag också få en bihåleinflammation, men det jag har från maj till september är överkänslighet. Med stort Ö.
Även om jag genom resan aktivt förlängt min mest besvärliga period som annars skulle ha startat ordentligt i slutet av maj så tycker jag att det var på alla sätt och vis värt det. Att göra ett avbrott i sina egna vanor, att bara trycka på paus mitt i vardagsracet och göra helt annat var en uppfriskande erfarenhet och en påminnelse om att livet ska tas tillvara på. Jag älskar vardagsliv och den stadiga lunken men att någon gång ge sig själv tillåtelse att skutta ut från ramen som en våryster ko på kosläpp är en härlig förmån. Det här ska jag leva på länge.
Med tabletter, nässpray, ögondroppar, bra kudde för att sitta och sova och ett glatt humör går jag mot den här våren som faktiskt nu verkar vara på väg.
Jag önskar dig en pollenfri tillvaro och möjligheten till ditt eget kosläpp där du har ett andrum i din vardag. Kanske ibland bara en liten stund och kanske ibland turen att få vara på tur några dagar.