Juldekorationer hör till för många.
Det är mörkt, det är kallt och för varje dag som går kommer fler och fler ljus fram både utomhus och inomhus.
Det är en kämpig period, oavsett vem man är så påverkas man av att ljuset försvinner. Sedan hur det känns att vara med om den här mörkerkänslan hanterar vi på olika sätt. Det är förfärligt opraktiskt att den här ofta energifattiga perioden sammanfaller med en för många ganska krävande högtid i form av pynt, städning, julklappsinköp, logistikplanering och vad som nu pockar på. Lycklig och glad lär man också ska behöva framstå på sociala medier för att det ska vara helt perfekt.
Själv är jag i balans kring hela projektet ”jul” då jag förnumstigt sparar pengar året runt till julklappar och på samma vis sätter av en skärva av vår matbudget varje månad till jul och nyår. Julklapparna köper jag ofta året runt och stressar sällan kring det under december.
Men är jag lycklig och glad? Nej inte direkt. Jag dras alltid med en lätt nedstämdhet och melankoli den här perioden. Delvis beroende på mörkret och delvis beroende på erfarenheter av att livet fullständigt brustit och gått sönder i samband med den här perioden. Även om just det sistnämnda är länge sedan nu så minns jag varje år känslor, händelser och maktlösheten inför att tillvaron borde varit på ett visst sätt men inte var det.
Idag har jag ett bra och rikt liv på många sätt och vis. Min jul ser ut som jag vill att den ska vara, min adventstid innehåller så många eller få måsten som jag själv går med på. Det gör mig alltid tacksam och ganska lättrörd. Jag gråter sällan men i december faller nog 75 procent av mina årliga tårar. Det finns så mycket i världen jag skulle vilja rätta till och under den här perioden av mörker när jag inte riktigt orkar hålla emot allt som är lite tungt och mörkt att bära blir det många inre funderingar.
Nu lät det här väldigt dystert men min känsla under den här perioden är inte död och undergång även om man kan tro det. Istället tycker jag det är nästan lite skönt att få gå runt och känna sorg, saknad och lågmäld förtvivlan. Det ger perspektiv på tillvaron och får mig att vilja göra världen bättre genom handlingar som har betydelse för andra. Det är inte heller farligt att känna sig ledsen och nedstämd så länge man inte fastnar i det. Jag vet att jag har tur som varje år hamnar i en sådan otrolig tacksamhetskänsla över hur mitt liv faktiskt ser ut när jag ser mina barns glädje över ännu en jul i trygghet och gemenskap.
Det vore nästan vore lite bra för fler människor att våga vara lite decemberledsna om det är så man faktiskt känner sig. Sedan när ljuset kommer tillbaka lever livet upp igen och allt känns lätt och enkelt. Och i vart fall för mig har det känts ännu bättre efter att jag vågat omfamna min inre decembersorg och bara vara i den. Det är inte farligt, det är bara mänskligt och normalt.
Jag önskar dig en fin december med det innehåll som du själv önskar. Själv kokar jag marmelad och tillverkar julgodis under tiden som jag lyssnar på stämningsfull musik och brister ut i välgörande gråt. För mig finns det ingen bättre gråtlåt än Karl Bertil Jonssons julafton.
Lågmäld, stillsam, ledsam känsla, mjuka toner och någon slags berättelse om att livet är vad det är och inte alltid känns lätt. Och så i de sista tonerna en antydan om att det ändå alltid blir bra i slutet. Och det blir det ju. Kämpa på.