”De olåsta toaletterna kanske är mitt fel ändå?”

I dag så fick jag för tredje gången på mindre än en vecka uppleva den inte-så-trevliga överraskningen av att öppna en olåst offentlig toalett för att finna den i bruk av någon klumpig person som glömt låsa dörren.

”Jag har en förmåga att locka fram de mest osannolika händelserna i vardagssituationer”.

”Jag har en förmåga att locka fram de mest osannolika händelserna i vardagssituationer”.

Foto: Fotomontage

Krönika2021-11-17 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är ju inte särskilt trevligt, för någon inblandad. När någonting sker en person så många gånger inom ett så kort tidsspann så kan man ju misstänka att den personen själv är den felande länken. Men jag har verkligen svårt att föreställa mig hur det här skulle vara mitt fel. Vad är egentligen sannolikheten för att någonting som detta ska ske? Tre gånger på sju dagar. Jag börjar nästan undra om högre makter försöker säga mig någonting. 

När jag för någon vecka sedan skulle klippa mig så gjorde jag det på ett nytt ställe här i Uppsala. Jag bokade den första bästa frisören på salongen som jag tyckte lät bra och det visade sig vara en nyinflyttad italienare som var väldigt duktig. Han frågade mig nästan direkt om jag har bott länge i Uppsala och jag svarade då att nej, jag flyttade hit förra veckan från Göteborg, men jag har bott här tidigare. Han förklarade att han också är nyinflyttad och att han också bodde i Göteborg innan, vilket fick oss att dela ett skratt. Tydligen så ska vi ha bott i samma del av Göteborg och under ungefär samma tidsperiod. Vi har alltså cirkulerat i ungefär samma mönster i Göteborg i ett år och sedan efter att båda flyttat till Uppsala med tre veckors mellanrum så träffas vi på detta vis, helt sjukt. 

Men sammanträffandet slutar inte där. Han undrar nämligen om jag någonsin varit i Italien och jag svarar då att det har jag absolut varit, att Milano är en av mina favoritstäder som jag någonsin besökt. Detta fick ett oerhört stort leende att sprida sig över hans ansikte samtidigt som hans lyste upp, för han är tydligen född och uppväxt i Milano. Han frågar entusiastiskt om min resa och hur jag upplevde Milano och för varje plats jag hjärtligt beskriver så utbrister han glatt sitt stöd. Jag berättar om hur vi bodde i en väldigt trevlig lägenhet längs med gatan Via Cesare Correnti och då tappar han nästan allt han håller i sina händer. Han förklarar hur hans familj äger en lägenhet på gatan bredvid. Vi tittar på varandra med höjda ögonbryn. De sammanslagna sammanträffandena är nästan för mycket att ta in, spöklikt. 

Så incidenterna med de olåsta toaletterna kanske är mitt fel ändå? Allting talar för att jag har en förmåga att locka fram de mest osannolika händelserna i vardagssituationer, min superkraft helt enkelt. Det är dags att förtälja för er, jag är osannolikhetsmannen.