Som tur är kommer den inte att gå ut i ”kejsarens nya kläder” utan i koncernen NTM:s regi tillsammans med Piteå-Tidningen, Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren.
Att digitaliseringen länge hotat det tryckta ordet är ingen nyhet, och nya förutsättningar kräver nya lösningar. Då jag tillhör generationen ”papperstidningskramare,” vi som under hela livet tagit trycksvärtan till våra hjärtan, är jag lika tacksam varje morgon tidningsbudet fortsätter att leverera ett fysiskt exemplar i postlådan. Prasslet av papper är lika livsavgörande som ostsmörgåsen till morgonkaffet.
Jag skrev min första krönika i Norran i mars 2014. Vinter-OS i Sotji i Ryssland hade just avslutats och det svenska landslagets framgångar var ovanligt många. Totalt 15 medaljer varav två där man vid medaljutdelningen kunde lyssna till ”Du gamla du fria”. Min avslutning på krönikan den gången innehöll en reflektion kring De Coubertins devis om vad som är viktigt i livet, nämligen inte att vinna utan att kämpa väl. Jag tyckte då att OS-kommittén kunde göra ett tillägg som innefattade kampen för mänskliga rättigheter och rätten till det fria ordet. Idag hade jag nog också tillfogat något om klimathotet.
Just nu upplever vi en tid som ingen trodde var möjlig. På några veckor har ett virus utvecklats till en världsomspännande epidemi som satt hela vår existens i ett globalt vakuum. Frågorna kring liv och död har blivit betydligt mer vardagsnära och vikten av adekvat information har flerfaldigats. Det enda försonande draget med coronan är att den bara i undantagsfall angriper barn och ungdomar. Ett särdrag som ser ut som en tanke.
Det har länge varit känt att ett yttre hot är det effektivaste sättet att få en grupp människor att sluta sig samman. Om det osynliga men livsfarliga viruset kunde resultera i en genomgripande förståelse för ökad global solidaritet, skulle inga uppoffringar vara förgäves. Jag har en dröm om att världen efter krisen ska vakna upp och inse att en rättvisare fördelning av ekonomiska resurser och en tillfrisknad miljö är det enda som kan säkra framtiden för kommande generationer.
Även i fortsättningen kommer jag att drabba er med mina krönikor. Visserligen något mera sällan men i gengäld med något längre texter. Nu har jag bara några bokstäver kvar till målsnöret som dragits efter 2500 tecken.
Därför gör jag som kungen och Norran: ”Jag vänder blad!”
Christina Ohlsson