De är nu limmade och skruvade för att orka bära oss ytterligare en sommar. Trädgårdsbordet har fått en ny vaxduk och de urblekta, blå stolsdynorna ligger på plats och vem vet, en dag kanske jag syr nya överdrag. Amplarna med sommarblommor hänger i spaljén och pelargonian i svärmors gamla syltkruka blommar.
Vi följer alla väderleksrapporter i hopp om att den sista för dagen ska vara den med morgondagens vackraste väder. Någon har sagt att variationerna uppfanns av Gud för att reta meteorologerna, men jag tror att han skapade vädret för att vi människor alltid skulle ha något att prata om.
Att se långtidsprognoser innebär oftast att jag blir förargad över dåligt väder onödigt många dagar i förväg. Skillnaden mellan att vakna en gråmulen morgon och en solskensdag är lika stor som känslan mellan skratt och gråt. Normalt har jag lättare för att skratta än för att gråta, men gradvis har mitt humör under den här virusattacken blivit allt mera väderberoende.
Pitebon och underhållaren Ronny Eriksson brukar kalla sig själv för pessimistkonsult och har uppmanat oss norrlänningar att värna och vårda vårt genom generationer surt förvärvade svårmod bland mygg, blötmyrar, kyla och snö. Optimistkonsulter göre sig icke besvär i Pitetrakten, men jag tror att han glömde de ljusa sommarnätterna som måste vara naturens sätt att kompensera oss för vädergudarnas alla påhitt.
Bakom söderväggen vid vårt radhus har vi har en miniodling i några pallkragar. Tolv potatisar, några sommarblommor och ett litet antal frösådda grönsaker. Ett kinesiskt ordspråk säger att om man har ett trädgårdsland och en god bok har man allt man behöver för att leva ett gott liv.
Jag mår bra både av att få matjord på händerna och av att läsa en god bok, men för att jag ska leva ett gott liv, vill jag nog lägga till minst ytterligare två variabler. Utan mina goda vänner och min favoritmusik skulle vardagen bli svår att uthärda.
Visst är det långsamt när alla dagar har samma innehåll, men på oss går det verkligen ingen nöd. Vi har varandra, mat och kläder, tak över huvudet och vatten i kranarna.
Tidigt bestämde vi oss för att klara husarresten alla månader som myndigheterna anser vara nödvändiga. Vid närmare eftertanke är det faktiskt inte så svårt om man inser vad som är alternativet.