Vi har känt varandra i mer än ett halvt sekel och gått bredvid varandra i livets alla upp –och nerförsbackar. Bland hennes många goda egenskaper är hon en flitig samlare av vänskap och klokheter. Bakom magneterna på kylskåpet och uppnålade på en stor anslagstavla i köket trängs prydligt illustrerade och vackert textade tänkespråk.
Under det senaste besöket botaniserade jag en lång stund framför hennes vackra ordprydda köksvägg. I rådande Corona- vacuum sökte jag inspiration och stannade upp inför följande textrad, ”Skillnaden mellan musik och oljud är en generation.”
Jag drog mig till minnes när min bror diskuterade jazzmusik med vår mormor. Jazzen var och är fortfarande hans stora passion. Mormor störde sig mest på blåsinstrumenten som hon tyckte ”brölade på” lite hur som helst. Musik med improvisationer utan tydlig melodi upplevde hon som ”oljud”. Jag har förstått att dagens unga vuxna upplever jazzen på ungefär samma sätt som mormor gjorde för sextio år sedan. Gamla sanningar blir som nya.
Jag började då fundera på vad jag, numera själv både mormor och farmor, har för relation till dagens populärmusik. Som ”allätare” av musik och med ösregn utanför fönstret bestämde jag mig för att uppdatera musikminnet med: ”Dagsaktuella hits och streamingraketer – den hetaste musiken från topp 200 i en mix med årets största och bästa låtar” på Spotify.
Jag kom fram till att i många nyskrivna låtar verkar det som om kompositören har hittat en melodislinga som är så fantastisk att den tål att upprepas hur många gånger som helst. Möjligen ibland med någon liten variation under några takter, för att snabbt återgå till den ursprungliga. Textraderna följer samma mönster och upprepas gång på gång av en sorgsen sångare med rösten plågsamt högt uppe i diskanten. Även kompet är en enda ointressant upprepning av samma ackordföljd och återkommande rytmsekvens. Tycker jag!
Dags att inse att jag helt enkelt är för gammal för att helt kunna uppskatta ”dagsaktuella hits och streamingraketer”. En tröst är naturlagen som säger att dagens ungdomar inte heller kommer att känna igen sig i sina barns och barnbarns musikval.
Den sanningen finns på a´Evas köksvägg i Burträsk!