Det finns sÄ mycket fint med kÀra VÀsterbotten ocksÄ, men just den hÀr Ärstiden Àr verkligen inte höjdpunkten. Allting Àr grÄtt, med nyanser av brunt, hundbajs, skrÀp och smutsiga snödrivor gör vÀl ingen mÀnniska lycklig? Jag gick i och för sig förbi en förskola hÀr om dagen och tÀnkte pÄ att alla de fantastiska barnen sÄg genuint glada ut, som smÄ fÀrgglada prickar mot den smutsgrÄ fonden. Rosa, röda, blÄ och orangea med stövlar och galonisar hoppade de i vattenpölar och grÀvde med sina smÄ spadar i snön. Att se pÄ de spralliga barnen kÀndes nÀstan lika vackert och varmt i sjÀlen som att se pÄ de blommande Magnoliorna i Köpenhamn.
Jag tĂ€nker att vi alla behöver stanna upp lite nu och dĂ„ och se oss omkring. Det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att glömma det som existerar i vĂ„r omedelbara nĂ€rhet. MissförstĂ„ mig rĂ€tt, jag föresprĂ„kar absolut ingen flĂ„shurtig âvĂ€lj-glĂ€dje-filosofiâ vi Ă€r komplexa varelser och alla kĂ€nslor har rĂ€tt att existera och Ă€r dessutom livsnödvĂ€ndiga, bĂ„de för att bearbeta livet och förstĂ„ sig sjĂ€lv och andra. Som jag brukar sĂ€ga, det Ă€r helt ok att bli ledsen om nĂ„gon Ă€r dum mot dig. Det Ă€r ok att kĂ€nna sig rĂ€dd, skör och liten om nĂ„gon behandlar dig pĂ„ ett sĂ€tt som skadar. Det Ă€r ok att söka skydd och tröst hos andra nĂ€r du behöver det.
Jag tĂ€nker att acceptansen för att du ibland kommer att kĂ€nna dig svag, ledsen och liten kan öka din förstĂ„else för att andra mĂ€nniskor ibland ocksĂ„ kĂ€nner pĂ„ det sĂ€ttet. SĂ„ nĂ€r du ser nĂ„gon i din nĂ€rhet som behöver tröst, en trygg famn eller ett plĂ„ster pĂ„ sĂ„ren sĂ„ kan du ge tillbaka. Ta hand om den som kĂ€nner pĂ„ det sĂ€ttet i stĂ€llet för att slĂ€nga ur dig ett slentrianmĂ€ssigt âtĂ€nk positivtâ sĂ„ löser det sig. Men tillbaka till det som var min poĂ€ng, oavsett vĂ„ra stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende kĂ€nslor, sĂ„ tycker jag att det kan finnas en poĂ€ng i att stanna upp och se att det finns saker att vara tacksam för. Barnen pĂ„ förskolan pĂ„minde mig om det faktumet nĂ€r jag kĂ€nde mig sur över vĂ„r fula vĂ€sterbottniska vĂ„r. Det gĂ„r att ha roligt en stund Ă€ven nĂ€r betingelserna inte upplevs som optimala.
Det Àr heller ingen motsÀttning att kÀmpa för nÄgot och att samtidigt kÀnna tacksamhet. Jag kan precis som mÄnga andra kÀnna bÄde maktlöshet och frustration över att saker som jag brinner för inte förÀndras tillrÀckligt snabbt, eller ibland till och med försÀmras. Det betyder inte att jag inte ocksÄ kÀnner tacksamhet över att leva i en demokrati, dÀr mÀnniskor före mig kÀmpat för att bÄde skapa och upprÀtthÄlla vÀrden som jÀmstÀlldhet, vÀlfÀrd och ett samhÀlle dÀr vi fÄr uttrycka oss om det som vi inte gillar. PÄ samma sÀtt kan jag bli galen pÄ stress och plikter i vardagen, brÄka med nÀra och kÀra samtidigt som jag inte skulle vilja vara utan nÄgot av det för ens en sekund. Livet Àr sannerligen inte en svartvit regelbok utan en stÀndigt pÄgÄende grÄskala. Jag gillar det faktumet, det kÀnns hoppfullt pÄ nÄgot vis.
Nyss tittade förresten solen fram, och jag sÄg nÄgra smÄ fÀrgglada krokusar som planterades i höst kika fram ur grÀsmattan och igÄr kvÀll hörde jag att Storspoven ute pÄ Äkern! SÄ vÄren kommer hit ocksÄ, bara nÄgra veckor senare (jag lovar!). Det kÀnns hÀrligt och glÀdjande att kunna konstatera det.