Snart är vi också där, i den ljuva sommartiden.
I dagarna så avgörs hur sommaren ska lända, åtminstone om man tror på bondepraktikans spådom om Urban, Vilhelmina och Blenda. För egen del hoppas jag på lika delar lagom mängd av sol och regn, utan nya pandemier, krig eller postapokalyptiska skogsbränder. Apropå bondepraktika så var jag den enda västerbottningen på skrivkursen, så jag gjorde ett tappert försök att skriva en dialog på bondska och insåg att det var jättesvårt. Stockholmarna var hur som helst väldigt vänliga, och eftersom de i sin tur inte kunde någon bondska alls, så uppskattades det hemsnickrade försöket.
Att på något sätt inte tillhöra majoriteten, eller normen i en grupp, kan lätt få en att känna sig lite annorlunda, eller eljest om vi ska hålla oss till den västerbottniska dialekten. Jag ska snart komma till poängen, men tycker det är så roligt att P-O Enquist tydligen ska ha skrivit att någon som får för sig att gå med finskor i djupsnö verkligen är själva sinnebilden av någon som är eljest. Drar då direkt en parallell till räddningstjänstens uttalande i vintras som lät ungefär så här, citerat ur minnet: ”Tänk på att det inte är ok att ringa räddningstjänsten för att man kört fast i en snödriva och inte kan kliva ur sin bil för att man har lågskor på sig.”
Men nog om det. Jag ville också säga något om att känna sig innanför eller utanför i en grupp eftersom det är sådant som jag jobbar med till vardags. Det är viktigt att känna tillhörighet i de sammanhang vi befinner oss, men för många av oss väcks också lätt känslan av att inte riktigt höra hemma eller höra till. Vi sätter etiketter på oss själva och andra, och relativt små signaler från omgivningen kan göra att man helt plötsligt känner sig utanför och tolkar det på värsta tänkbara sätt (klart att stockholmarna inte gillar en norrlänning, de äldre inte gillar en yngre, de unga inte gillar en gamling, och så vidare, ni förstår vad jag menar). När vi umgås i grupp är det viktigt att vi är medvetna om den här tendensen och aktivt försöker motverka den. Det krävs ofta ganska lite, som att man säger ett vänligt ord till någon som man inte pratat med tidigare.
I Skellefteå har vi just nu många nyinflyttade. Så glöm inte att vi alla, i det stora eller lilla, kan bidra till den där viktiga känslan av att höra till.